Hej!
Jag skulle behöva hitta ett jobb (som man tjänar pengar på och inte BETALAR för att utföra – som med artisteri)!
Är det någon som har några idéer som ni tror skulle passa en kvinna som mig?
Jag är full av idéer och jäkligt kreativ!
De där orden är från en facebookstatus som idag dök upp i mitt flöde, en status skriven av en svensk kulturarbetare.
Hon råkar dessutom vara en av de mest talangfulla, innovativa och självständiga – ja, i min djupt beundrande mening en av de allra bästa – och (alltså rättmätigt) mest hyllade idag verksamma artisterna i Sverige.
Hon bor i en av huvudstadens södra närförorter och är i år Grammis-nominerad i hela sju (7!) klasser (Bästa: artist; producent; pop; album; kompositör; textförfattare och video).
Och hon behöver alltså ett extraknäck för att få tillvaron att gå runt.
De där orden är det svenska kulturklimatet.
❦
Ett par grejer:
A: Har ni något jobb som ni tror skulle passa? Hoppa in på Jenny Wilsons fejsbok och tipsa!
B: Här är ett klipp från MTV Cribs och en husesyn hemma hos en random amerikansk rappare som du säkert aldrig hört talas om (även om han, enligt egen utsago, know'm say'n, är "more than just your average rapper"):
❦
Nu vill jag inte säga att Slim Thug inte förtjänat sin crib och sitt bling och sina rims och sin roj-roj (om nu någon förtjänar det där). För jag vet i ärlighetens namn ingenting om honom förutom hur han bor (och att han får problem när det krävs mer än två Für Elise-toner på den snajdiga flygeln). Och det här handlar så klart inte om honom.
Men fan, hos mig vänder det sig i alla fall lite i magen här…
Hur många svenska artister lever ens den där snubbens gästtoalett i lyxjämförelse? ABBAs två B:n och Pär Gessle, typ. Och Kent har nog inga problem att få ihop till hyran, och Robyn och Håkan Hellström lyckas väl hanka sig fram…
Men sen?
Och hur många av Sveriges högst aktade skådespelare lever flådigt utan att packa väskan och dra till Hollywood? Tja, lönekuvertet från Kungliga Dramatiska Teatern hör inte till de tjockaste…
Några svenska deckarförfattare har förvisso lyckats skrapa hem hyfsat imponerande stora kovor – främst på grund av utrikesframgångar – men, som droppar i ett hav av inhemsk skrivtalang är de nog inte så många…
❦
 |
| "Eeeeehh, komigenurå!" |
Och det är så klart inte så enkelt som att med detta hävda att Jenny Wilson och Slim Thug helt sonika borde få byta ekonomisk verklighet med varandra och vips var den rättvisan skipad! Youtube-klippet ovan visar knappast ett rättvist samhälle. Och det visar knappast några politiska kultursubventioneringar, utan snarare en marknad som med folkhemssvenska ögon snarast är mer amok-löpt än bara "fri". (Och innan ni börjar peka finger mot fildelarna och streamingtjänsterna – Slim Thugs alster finns också på Spottan.)
Så det är nog inte så enkelt som att bara hojta "Svensk politik satsar för dåligt på kulturen! Mer pengar till konsten!" eller (å andra hållet) "Sänk skatten! Rolls-Royce-momsen är på tok för hög!".
Nä, hade jag haft ett bra svar på hur den svenska kulturen skulle kunna bli ekonomiskt välmående för dess utövare så hade jag nog sålt själen till den mest otänkbara av mina djävlar och kastat mig in i politiken.
Men nånting måste göras. Så det behövs en debatt – och att den tamejfan leder nånstans positivt! Och ett bra ställe att börja (eller, egentligen, fortsätta med uppad växel) är i det där som står i början av det här blogginlägget.
De där orden.
Den där statusen.
❖
