Ah, det är kul med läsarreaktioner. Och fascinerande att ett ynka litet ord kan få folk att gå helt bananas. Särskilt då det handlar om ett ord (eller ja, egentligen bara en ynka liten bokstav, som fått ta en eller annan bokstavs plats) som i själva verket – och i synnerhet i den text det just här handlar om – bidrar till att förenklingsfylla ett behovshål i språket.
Vilket ord mejlskrivaren i det här fallet åsyftar är väl under rådande debattklimat föga klurigt att räkna ut…
Hen skriver så här:
"Så länge det inte är något allmänt taget beslut att använda detta så kallade könsneutrala ord måste det väl ändå vara en självklarhet att reportrar, oavsett om de jobbar på lokaltidningar eller rikstidningar håller sig till det som är vedertaget i det svenska spåket [sic?], alltså hon eller han."
➠ Här har hen (mejlaren) uppenbarligen missat att det faktiskt genomförts en folkomröstning om ordet, och att regeringen, Svenska Akademien, Spåkrådet och Frimurarorden därpå gemensamt (och allmänt) fattat ett beslut att ordet numera existerar. *Hen fortsätter:
"Det kan inte vara upp till den enskilde reportern, i detta fallet chefsredaktören [sic] att bestämma om det ordet skall användas."
➠ Jo, det kan det faktiskt, om hen (reportern eller chefredaktören), som i det här fallet, fått en lapp från kungen som säger att det är okej!Ja, det är klurigt det där med spåket.
(I övrigt torde det ju emellertid vara självfallet att en reporter/redaktör/skribent inte kan få välja och vraka, vind för våg, vilka ord hen vill ha med i en text! Hur skulle det se ut?? Då skulle ju hen för bövelen kunna skriva precis vad fan som helst!)
Med väldiga hälsenor
- Semantiksmurfen
* Argumentationen bakom det gemensamma (och allmänna) beslutet om ordets existens gick ut på att om ett ord både går att skriva, läsa och uttala, samt därtill har en betydelse, så torde ordet de facto finnas till. Och alla dessa kriterier tyckes tydligen infrias hos ordet ifråga.
---
PS. Av hänsyn till mejlskrivaren har jag låtit bli att använda könsspecifika pronomen då vederbörande åsyftatas, allt för att undvika att låta påskina att det handlar om en trångsynt gubbjävel. ds
---
PS. Av hänsyn till mejlskrivaren har jag låtit bli att använda könsspecifika pronomen då vederbörande åsyftatas, allt för att undvika att låta påskina att det handlar om en trångsynt gubbjävel. ds
PS2. Detta blogginlägg, samt de ord som det innehåller och de meningar som skapats genom sammanfogande av dessa ord, har genomgått grundlig inspektion och godkänts av samtliga tillbörliga instanser (Regeringen, Säpo, Svenska Akademien, Klass 5b på Bjällerbackaskolan i Knytlöv, Hamboringen samt min mamma). ds igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar