Det är måhända inte en lika markant skillnad, och inte en lika anmärkningsvärd åtgärd som i det klassiska exemplet med Time Magazines och Newsweeks förstasidespubliceringar av (i grunden) samma bild på OJ Simpson 1994, där Time hade mörkat ner, ja i sanning svartmålat, bilden av OJ Simpson in absurdum och på så vis monsterifierat honom rent grafiskt.
Men när man ställer Expressens och Aftonbladets varianter av bilden på Anders Behring Breivik bredvid varandra är det ändå en påtaglig skillnad bilderna emellan (eller "bilden" emellan, för även här rör det sig ju i grunden om samma bild).
Det som är intressant här är emellertid att när det anmärkningsvärda i exemplet med OJ Simpson var en gravt övertrampande bildredigering är det här den totala avsaknaden av bildredigering som måhända, ursäkta ordvalet, sticker lite i ögonen.
Fotografier till/i tidningar redigeras så gott som alltid – det är ett fullt normalt arbetsmoment, och våra tidningar skulle vara oerhört tråkiga att läsa/titta igenom om bilderna bara kastades in på sina platser ofixade (och det skulle troligtvis inte kunna säljas ett enda modemagasin).
En standardåtgärd (numera även för gemene fritidsfotograf) är exempelvis att ta bort de röda ögon som, vilket alla som någon gång hållit i en kamera vet, kan uppstå när man slår en blixt rakt in i någons näthinna. Det grundläggande argumentet för en sådan åtgärd är givetvis att människan som fotograferas självfallet inte har rödglödande ögon i verkligheten. Helt i sin ordning.
Samtidigt kan man givetvis inte peka finger mot en tidning som publicerar en oredigerad bild. Det är ju så bilden är tagen. Men jag kan nästan sätta en slant på att Anders Behring Breiviks ögon inte glöder röda på Expressens framsida och löpsedel blott av avsaknad av bildredigering, utan av ett aktivt val.
