---
VARNING! Följande inlägg kan uppfattas (helt korrekt) som väldigt bajsnördigt, metatöntigt überbesserwissrigt, överlöjligt irrelevant och omotiverat fjantilskt.
Fortsätt på egen risk.
---
Jag blir så jävla less på besserwissernördar som älskar att tränga in sin egen förträfflighet genom att påtala exempelvis brister i filmer, böcker, tv-serier etc… – eller vänta lite! Inte alltid, så klart; jag är ju själv en dylik och finner ofta något slags perverst nöje i att hitta klaffel i filmer och tabbar i tv – men just därför blir jag förbannad när besserwisseriet inte håller utan bara är korkat. För fan, tänk efter ett varv till innan ni slår er på ert ihåliga bröst… Ni ger ju liksom oss seriösa besserwissrar dåligt rykte!
…dagnabbit!
Typexemplet:
 |
| "Why the fuck gör ni så där dumma grejer när jag så enkelt kan slå sönder dem genom att mema in lite text i den här gamla slitna bilden på Jean-Luc Picard och på så sätt visa att jag är mycket smartare?" |
Ja, ofta agerar kvasibesserwissern, som ovan, genom att slänga ur sig en ögonrullningsirriterad mer eller mindre retorisk fråga, vilken ifrågasätter graden av realism i stycke fiktion.
…och som i de allra flesta fall kan bemötas med det inte ett dugg retoriska svaret FÖR ATT DET ÄR FIKTION, DITT DUMMA JÄVLA VÅP!!
För om vi betraktar en påhittad värld som tagits över av levande döda, och köper den premissen – varför kan vi då inte föreställa oss en värld där zombiekonceptet inte finns? Vi har alltså runkat fast oss så hårt i vår nördkultur att vi utgår från att zombiekonceptet och kännedomen därom nu har vävts in i den mänskliga DNA:n, både i den riktiga världen och i alla påhittade världar? Att människor kommer tillbaka från det döda – fine, det köper jag; att de arma satar som råkar ut för dessa levande döda inte har en susning om whattafuckisgoingonliksom – befängt!!§°1!…?
❦
Nu betyder ju inte det här att fiktion kan komma undan med vad fan som helst med ursäkten att fiktion är fiktion. Nej, så enkelt är det ju så klart inte; att framgångsrikt skapa en god berättelse, vilken nivå av fantasi den än må lägga sig på, handlar i mångt och mycket om att veta när det går att avvika från realismen och när det inte funkar. Det är inte så lätt (ja, det är snarare apsvårt) att plita ner några exakta regler eller konkreta riktlinjer för hur man ska fixa denna kluriga balansgång mellan verkligt och påhittigt (hur kul skulle utmaningen i den kreativa processen vara då, liksom?!) – men ofta går det att i alla fall hitta lite hintar i själva formen det aktuella stycket fiktion/konst har, vad det utger sig för att vara – eller, om man vill hårdra det, vilken genre det tillhör.
Bergtroll och träd som kan gå och prata kan ju exempelvis funka hyfsat i "Ringen"-trilogin, medan de rent narrativt (hur häftigt det än skulle vara!) skulle skava en gnutta i, säg, ett avsnitt av "Varuhuset".
…och, vill jag hävda, avsaknaden av en allmän kännedom om zombies som fiktionskoncept funkar fint i zombie-genren. Den är inte nödvändig, visst, men den stör väl fan inte? Inte egentligen? Snarare tror jag en zombieberättelse många gånger hjälps i sitt narrativ av att dess karaktärer inte är lika sönderförkovrade i zombie-fiktion som dess betraktare många gånger tycks vara.
❦
Mest patetiskt blir därför såklart kvasibesserwisserns fnysningar när hen pekar på en realistisk lucka i ett verk inom en genre som nästan till fullo är uppbyggt och i hela sin kvalitativa essens är beroende av avvikelser från realismen; när kvasibesserwissern triumfatoriskt rycker ett höstrå ur en höstack (eller en nål ur en nålstack, om du tycker den analogin funkar bättre) och hojtar "Haha! Kolla vad jag hittade!"
Därför blev jag inte bara sedvanligt småirriterad utan nästintill deprimerad när besökarna på en av världens största filmbloggar fick rösta fram förra årets värsta filmtabbar och kom fram till att det här var värdigt förstaplatsen:
Jepp. Jag känner att jag inte behöver gå in på vad "Ice Age 4: Continental Drift" handlar om, vilka dess karaktärer är eller vad de har för sig. Men det faktum att det pratas om påskharen‚ som ju, vilket alla vet, inte fanns i förhistorisk tid – det var alltså DET som fick en hel värld av kvasibesserwissrar att dra i nödbromsen och ifrågasätta de dokumentära kvalitéerna i detta i övrigt mästerliga stycke realism?
Jaja…
