Visar inlägg med etikett ord. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ord. Visa alla inlägg

tisdag 28 februari 2012

Pimp and circumstances


I dagens Svenska Dagblad
gillar inte Annina Rabe att Arla försöker göra oss till hallickar när vi sitter och äter frukost på morgonen… typ. (Jag antar här att hon ogillar dylika ansatser från Arla även vid andra typer av måltider och tider på dygnet, men jag kan självfallet inte ta detta för självklart utan förbehåller mig att sålunda inte är fallet).
För det gör de. Arla-jävlarna.
Detta då de på sina mjölkpaket pratar om att "pimpa". Till råga på allt hävdar de, de obildade hjonen, helt galet, att verbet betyder ”att piffa upp och snofsa till, att sätta färg och flärd på det vardagligt grå.”
Befängt! Ordet "pimp" betyder ju "hallick".

Och det är tack vare hiphopkulturens och, i synnerhet, den amerikanska författaren Iceberg Slims romantiserande av ordet "hallick" och, kanske mer vidkommande i sammanhanget, den yrkeskår ordet benämner som Arla nu alltså kan lobba för att vi alla i mellanmjölkens land nu ska börja få andra människor att sälja sina kroppar för den egna vinningens skull.
Ja, det är ju svårt att säga emot.

Men jag tänker ändå göra ett djärvt försök, dumdristig som jag är. Eller i alla fall försöka se det hela från en lite annan vinkel.

Fast det är klart, "pimp" betyder ju mycket riktigt "hallick". Det vill säga en person som bedriver koppleri, som främjar och/eller tjänar pengar på prostitution, alltså att någon (annan) säljer sexuella tjänster.
Och Iceberg Slim har säkert haft stor inverkan på att ordet "pimp" blivit allmänt vedertaget i de amerikanska stugorna, och därtill har hiphopparnas slängande med ordet säkert hjälpt det en bra bit över Atlanten.
Hmmm…

Men att vi i Sverige sedan annekterat verbet "pimpa" skulle jag vilja påstå att vi till cirka 104 procent har ett MTV-program att tacka för, ett program där Xzibit (ja, hiphopparen), med hjälp av ett gäng biluppiffare (eller "-pimpare", om man så vill), hjälpte mer eller mindre pekunjärt begränsade studenter att snofsa till sina rullande skrothögar.

Man skulle alltså kunna hävda att ordet "pimpa" handlar mindre om att tjäna pengar på att låta andra människor sälja sina kroppar och mer om att utrusta en gammal rostig Datsun med 20-tumsfälgar, ett dussin lcd-skärmar och en stereo med ljudförmåga lik en smärre rockfestival (samt, kanske, ett specialinfällt akvarium i instrumentbrädan).

* * *

Det är viktigt att känna till språkets historia och ordens härkomst.
Där tror jag att jag och Annina Rabe är rörande överens.
Ja, jag hade nog säkert hållit med om hennes poäng med med resten av krönikan också, om jag bara visste vad den var. Eller kanske inte. Let's see here… – först tycks hon alltså vilja påtala att Arla försöker göra alla sina kunder till hallickar (vad de skulle vinna på det är något oklart. Kanske skulle de övervaka alltihopa, och ta en ordentlig del av kakan själva, som något slags überpimp?) utan att kunderna vet om det (– fan, såg jag inte exakt den här plotten i ett avsnitt av "Doctor Who"?).
Jag har sedan en känsla av att hon tycker detta är dåligt… eller vänta lite, hold my horses… just det ja, Arla visste ju inte heller vad "pimp" betyder. Hmmm… fan, nu blev det krångligt… Ah, så här: det är en metafor (duh!); Arla är "hallicken vid frukostbordet" som prostituerar de stackars kalvarna till svenssons med hjälp av deras okunskap om ordet "pimp". Och det är ju dumt.
Men är det då så schysst att, vid samma frukostbord, berätta för svenssonsarna att de egentligen är horor, när allt de vill bara är att i all enkelhet, glada i håg och okunskap, sitta och sleva i sig sina kalaspuffar?
Nä…eh… fan vad snurrigt det blev nu…

* * *

Jag hyser, till skillnad från Rabe, inga tvivel om att Arla (och de pr-tomtar som hittar på vad som ska stå på deras mjölkpaket) vet mycket väl att "pimp" betyder "hallick" på engelska. Liksom de flesta av deras mjölkdrickande kunder.
Jag tror dessutom att de är fullt varse att språk utvecklas, att ord får nya meningar och att vi hela tiden hittar nya sätt att uttrycka oss, kommunicera och förmedla saker med hjälp av ord. Fan, de kanske rent av, ve och fasa, tycker det är roligt.

Men att ta in intryck utifrån och förändra språket, hålla det levande och dynamiskt, tycks alltså enligt Rabe vara jämförbart med att tvinga människor till prostitution. Och kanske rent av kasta åt dem lite heroin av bara farten. Eller nåt. (Jag får här be känsligare läsare (dvs personer som inte förstår sig på sarkasm och/eller effekthorigt överdrivna jämförelser) om ursäkt för det lidande jag måhända har åsamkat dem och deras nära och/eller kära med mitt förra, något hårt hårslitna, par meningar).

* * *

Om vi utgår från att "pimpa" faktiskt, som i (det jag tror är) Annina Rabes tolkning, betyder att sysselsätta sig som sexentreprenör (eller "sextreprenör", som vi brukar säga hemma hos mig), förstår och sympatiserar jag till fullo med hennes ovilja att pimpa det svenska språket. (Ja, jag är fanimej inte ens helt på det klara med hur det skulle gå till, rent praktisk – ett språk kan verkligen vara oerhört vackert, lockande och eggande, men att lyckas ha sex med det kräver större innovativitet (och akrobatik) än vad jag kan åstadkomma).

Om man emellertid i stället tolkar ordet precis som Arla – och i runda slängar exakt alla andra svenska användare av ordet – gör, så vill jag i stället här lyfta fram hur oerhört viktigt det är att göra just detta, att pimpa det svenska språket.
Om man inte gör det dör det.

"Vad händer med oss själva när vi inte kan lita på ordens ursprungliga betydelse?" frågar sig Annina Rabe. Som svar på den frågan skulle jag vilja påstå att vi växer. Och är kritiska. Och lever.
Så pimpa gärna mitt "pimpa". Och min mjölk.

Med väldiga hälsenor
– Semantiksmurfen



* * *


PS. Just det ja! Glömde nästan. För sakens skull: Ordet "pimp" dök troligtvis upp i engelska språket för första gången 1607, i Thomas Middletons pjäs "Your five gallants", och tros härstamma från det franska infinitivet "pimper", som ungefär betyder "att pryda" eller "att klä elegant" (eller om man så vill ”att piffa upp och snofsa till, att sätta färg och flärd på det vardagligt grå.”) Tänk alla de stackars lurade svenska mjölkdrickare som eventuellt inte känner till detta! ds

torsdag 16 februari 2012

Därför tycker jag att "hen" är ett alldeles fantastiskt bra ord

För att det är en kortare och enklare, ja en utomordentlig, ersättare för "vederbörande" och/eller "hon/han"/"han/hon".

That's it.





Det är alltså ett ord för något som tidigare inte haft något riktigt bra ord i svenska språket. Ett pronomen för en "någon", för ett subjekt som är grammatiskt men inte faktiskt specifikt.
Det har alltså en påtaglig semantisk relevans, men behöver faktiskt inte ha ett dyft med kön och/eller genus att göra annat än i rent semantiska avseenden.

Dessutom är ordet väldigt finurligt uppbyggt med såväl båda könens "h_n" som neutraliteten hos "den".
Briljant!


Så jag kan mycket väl tänka mig att använda mig av "hen". Eftersom ordet förnämligt fyller en funktion. Precis som "han" och "hon" gör. Varför jag har för avsikt att fortsätta använda mig även av dem.

Om användandet av "hen" sedan skulle slå ordentlig rot och i samma veva påverka vårt språkbruk och därmed vår verklighetsuppfattning till att göra vår omgivning mer jämställd så vore det ju bara toppen!
Men jag tror man ska akta sig för att banka in "hen" i huvet på folk. Den feministiska hammaren behövs till viktigare byggen. Och även om man ser uppkomsten av ordet som ett feministiskt påfund, med all dess viktiga avsikt, så tror jag att man gör jämställdhetssträvan en otjänst om man väljer att använda "hen" som något annat än just ett rent semantiskt verktyg. Det blir nog lätt en backlash, eftersom det då nog hos många (kanske de flesta) svenssonska språkbrukare – ja även bland dem som låter sina ideologier emigrera för att komma så långt iväg från rabiata antifeminister som möjligt – dyker upp en liten Per Ström på axeln som viskar i ens öra att det hela är trams.
(Likställde jag just Per Ström med en liten djävul? Tja…)

För "hen" är inte trams. Det är ett ord som betyder.

(Att "hen" på engelska betyder höna, vilket ju är föga könsneutralt, får ses som en parentes i sammanhanget, ett sammanträffande som ju inte alls är svenskans problem, en höna som vi inte behöver göra av vår fjäder utan lugnt kan låta komma efter ägget… eller nåt.)


Eller kort sagt: Om någon vill använda "hen" i stället för "han/hon"/"hon/han"/"vederbörande" så tycker jag att hen ska få göra det.
Med väldiga hälsenor
– Semantiksmurfen

PS. Har i skrivandet av detta inlägg insätt att vi behöver ett ordentligt ord för "och/eller". Seså! Fixa det! (Men ha i beaktande att ordet "ocker" redan finns. Och att "Elch" betyder älg på tyska). ds