Visar inlägg med etikett Björn Söder. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Björn Söder. Visa alla inlägg

söndag 14 december 2014

Här har du din svensk!

   
”För att demokratin ska fungera krävs konsensus kring frågan om vilka som utgör folket. Då kommer vi in på nationalismen.”
…säger Björn Söder, partisekreterare för Sverigedemokraterna.

Här har ni alltså kärnan i Sverigedemokraternas koncept:
Näpp, SD är inte de minsta ologiska när de vurmar om de demokratiska värdena – ja, för tusan, de kan rent av komma undan med att värna om alla människors lika värde.
De råkar bara ha vissa begränsningar av vad som är en ”människa” och ett ”folk”.*

I dagens DN har Niklas Orrenius förtjänstfullt intervjuat just Björn Söder och skrivit en klargörande artikel om hur Söder (och, får vi anta, det parti han företräder) ser på det här med ”svenskhet”.
Vi får bland annat veta att SD tycker att ”samer, kurder och judar kan få leva i Sverige – men de är inte svenskar”.
Okelidokeli.

Inte för att SD någonsin gjort sig kända för att vara särskilt konsekventa eller rationella i sina idéer, men om en nu ska gräva sig så långt ner i dumheten som till SD:s eget resonemang och deras vurm för den djupt rotade svenskheten, så måste en väl ändå tycka det är hyfsat märkligt att de anser att samer inte är svenska …
Eller?



 
 
Nåja, nu har vi i alla fall fått svart på vitt (ja, någotsånär i alla fall, men eftersom gråskalor inte finns i SD:s värld så får vi luta oss mot ”svart på vitt” här) att samer inte anses som svenska. Härvidlag kan vi alltså dra slutsatsen att ”vi var här först” inte (längre?) är en (ens lite) avgörande parameter i SD:s definition av ”svenskheten”.

I veckan föreslog dessutom den sverigedemokratiska riksdagsledamoten Kent Ekeroth att kriminalvården ska registrera inte bara att en kriminell är invandrare eller av annan nationalitet än svensk, utan även om någon av den kriminellas föräldrar är det (mest bara, får en anta, för att verkligen understryka att det är från deras blodsband kriminaliteten kommer och inget annat), ett förslag som får stöd från partiet.
Att det således skulle finnas en relevans i huruvida en kriminell persons har "invandrarblod" kan inte tolkas på annat sätt än att "andra generationens invandrare" ärver ett (tycks det, degenerativt) invandrarskap, och att de därvidlag, av börd, torde kunna göra lika lite anspråk på att vara svensk som deras föräldrar kan (Lex Zlatan**).

Utifrån detta förslag tillsammans med ovan nämnda klargörande om samer, judar, kurder och svenskar från Fulingen Sudre (ja, i enlighet med sverigedemokratisk ideologi så heter han ju egentligen så) kan jag härmed försöka mig på något som SD själva inte lyckats så vidare värst med: att rama in vad som i deras synsätt är ”en svensk” och vad som är ”den nationella identiteten”.
Varsågod, Sverigedemokraterna, ni kan få den av mig, helt gratis!
Det är bara att kopiera och klistra in i ert partiprogram:

En svensk, såsom Sverigedemokraterna [tycker att de] vet att det förefaller sig, är någon som inte är invandrad från ett annat land och ej heller har någon förälder som är invandrad från ett annat land***. En svensk måste vidare representera den svenska nationella identiteten, vilket är den kultur som härstammar från den svenska ursprungsbefolkningen, det vill säga sam…, förlåt, vikingarna, vilka ju var sanna svenskar [eller, om man ska vara petig, möjligtvis norrmän, danskar, islänningar eller någon annan mer eller mindre nationslös förlaga till dessa] som inte lät sig köras över av några intryck utifrån. Förutom kristendomen. Men sen var det spikat och klart: Ursprungets svenskar var kristna vikingar, som inte lät sig köras över av några intryck utifrån. Förutom lutheranismen.**** Här har vi grunden till ”[k]ulturen [som] ska binda samman Sveriges förflutna med nutiden, förvalta dess historia och arv samt stärka gemenskapen i samhället och den nationella identiteten”: Lutheranskt kristna vikingar som var starka nog att betvinga samerna till deras egen ”nation” (en nation som ju alltså inte bekänner sig till de [godtyckliga linjedragningarna som just nu, 2014, är de] svenska gränserna och således är något annat än svensk. De får hålla sig utanför Sveriges gränser. Inte för att Norge, Finland och Ryssland heller är deras nation, men de får väl helt enkelt hålla sig där ändå. De länderna är ju i alla fall inte Sverige). Judar*****, kurder, eller folk med någon annan kulturyttring som härstammar från något annat än den lutheranskt kristna vikingatraditionen, med dess härliga blandning av hedniska och kristna uttryck****, kan så klart inte heller anses tillhöra det svenska folket, den svenska nationen.


Skit också! Här trodde jag att jag skulle kunna författa något kort och snärtigt för att konkretisera hur ni Sverigedemokrater kategoriserar det ”svenska”. Men det visade sig ju vara ganska snärjigt ändå. Ja, rentav fullt med konstiga motsägelser. Dessutom behövdes det ju en smärre ocean av fotnoter nedan för att hålla sakligheten i schack (så gott det gick). Nä, jag gick fan bet här. Sorry, liksom. Det var nog trots allt för rörigt och förvirrande ologiskt det här med "svenskheten".
Möjligtvis kan jag koka ner det till ”Lutheranska kristna med härstamning i rakt nedstående led från vikingarna (och till denna härstamning kulturellt rättrogna).”
Vad tror ni om det? Kan det funka?
Blir det några svenskar kvar då?


 


* Om en sverigedemokrat hävdar att hen/partiet värnar om alla människors lika värde, så kan vi härvidlag dra slutsatsen att de med ”människor” inte menar alla människor, inte alla homo-sapiens, (ja, det torde hårdraget faktiskt innebära att bara "riktiga svenskar" är människor, vilket utesluter sissådär 7 275 000 000 (ish)****** personer på jordens yta, något som självfallet är alldeles vansinnigt rasistiskt. Om sverigedemokraten emellertid försöker undkomma denna anklagelse om rasism genom att hävda hen/partiet inte värnar om alla människors lika värde… ja, då är det ganska väldans rasistiskt det också.

 ** Här ska i saklighetens namn påtalas att när SD:s tf partiledare Mattias Karlsson härom året sa att Zlatan Ibrahimovic tillhör de ”osvenskas” skara så var detta främst på grund av hans ”kroppsspråk” och ”attityd”, och alltså inte (främst) på genetisk grund. Det är bannemej svårt att avgöra om det är bättre eller sämre, då det ju torde betyda att "invadrarighet" är något som en inte (bara?) ärvs genetiskt utan även socialt, varpå en sannt fjortondegenerationens vikingalutheran skulle kunna avtvingas sin svenskhet om hen började bete sig invadrarigt.
*** Hej då, Paula Bieler! (och säkerligen en väääldans massa andra SD:are)
Eller i och för sig – om vi ser till diskussionen i föregående fotnot tor
de ju även kunna innebära att en "andra generationens invandrare" skulle kunna sluta bete sig invadrarigt och därmed godtas som svensk. Exempelvis har ju tf Führer Karlsson, sedan han nu bidde herre på SD-täppan, mjuknat något och gått med på att Zlatan nog ändå kan få vara svensk. -ish. Så Paula kanske kan få vara kvar ändå, om hon bara avsvurit sig sina föräldrar kulturella arv tillräckligt? Njae, av det där kriminalitetsregistrering att döma så har det genetiska invandrararvet ändå en stor vikt. Eller så har i alla fall det rent sociala familjearvet såpass stor vikt att en inte hur som helst kan sluta vara invandrare (i alla fall inte så tidigt som i andra generationen. (Men Zlatan då? Kan det vara så att Karlssons godtagande av Zlatans svenskhet bara är ett spel för mediagalleriet??)). Nä, tyvärr, Paula – här har du ett repatrieringsbidrag – seså, åk "hem" med dig nu! Kanske ses vi när vi invaderar Polen.

**** För att bespara definitionen av svenskhet alltför många detaljer kan vi här välja att lämna köttbullar, capricciosa, kebab, arabiska bokstäver, boktryckarkonst, rockmusik, internet, clementiner, mediciner, bilar… [lista i all oändlighet, amen] därhän.

***** Hej då, Bröderna Ekeroth! SD tackar för all all hjälp!
(Dessutom behöver SD därmed, om juden Kent Ekeroth alltså inte längre är tillräcklig svensk, inte längre stå bakom hans idé om att registrera kriminellas (och/eller deras föräldrars) eventuella invandrarskap. Vilket torde innebära att man faktiskt alltså änåd
kan avsvära sig sin invandrarighet. Paula! Du får komma tillbaka!(Repatrieringsbidraget? Äh, det kan du säkert behålla. SD verkar inte vara så noga med vart pengarna i budgeten går, trots allt. Möjligtvis finns det massvis med SD-förslag som skulle kunna tala för att den genetiska invandrarigheten likväl spelar roll för en persons "svenskhet", men här har vi alltså främst utgått från den senaste veckans SD-uttalanden, och eftersom SD ju tycks leva i nuet och inte vilja gräva alltför långt tillbaka i partihistorien, så lämnar vi här helt enkelt dylika därhän).    
 

****** Först: förlåt att jag här dristat mig till att ha en fotnot i en annan fotnot. Det hela blev bara så krångligt att det inte riktigt gick att undvika. Sorry.
Sedan: Här har jag utgått från
den mest aktuella och tillförlitliga statistik som i skrivande stund gick att få rörande världens befolkning, varpå jag sedan subtraherat antalet svenskar. ”Antalet svenskar” ska inte förväxlas med ”svenska medborgare” – jag har här förvisso utgått från antalet svenska medborgare (även det utifrån den mest aktuella och tillförlitliga statistik som i skrivande stund gick att få), men därav bara tagit en (troligtvis väldigt generöst tilltagen) procent som skulle kunna tänkas motsvara den del av den svenska befolkningen som kvalar in under SD:s kriterier för ”svensk”. Skulle jag ta den kanske mindre generösa och mer realistiska (om så nu är möjligt) inkvalningen till svenskheten, så skulle det nog alltså inte direkt kvarstå några svenskar alls, varför slutsatsen torde vara att ingen människa är en människa, eller för att göra ett matematiskt lappkast med hela logiken och låta minus plus minus vara lika med plus: alla människor är människor. Kan vi inte bara köra på det? Vad säger ni?


   

onsdag 13 november 2013

IRM – så att säga avcensurerat

 
Sajten Inte Rasist Men… blev utsatt för en överbelastningsattack när de häromdagen publicerade en faktagranskning av SD-politikern Björn Söder. Detsamma hände Aftonbladets oppinionsavdelning Politism när de publicerade samma knäck. Och för att de ljusskygga attackörerna inte ska lyckas i sitt försök att inskränka yttrandefriheten och tysta fakta som (man får anta att) de tycker är obekväma uppmanade IRM alla tänkbara yttrandefrihetsivrande bloggare att spegla deras Björn Söder-koll. Och en sådan bloggare anser jag mig ju vara.

Förvisso har många andra, företrädelsevis stora trafiknoder som de båda kvällstidningarna, redan förtjänstfullt publicerat IRM-inlägget, och det är ju inte direkt så att så vidare värst många besöker min lilla blogg, men ändå… (Jag kunde liksom inte bestämma mig för vilken av mina gamla arbetsgivare, Bladet eller Pressen, som jag skulle favorisera genom att socialmedialt dela deras publikationer. Till dem hittar ni nog ändå.)
Så, anyhoo… Nedan följer IRM-inlägget, i sin helhet.


 

IRM vs Björn Söder i SVT Debatt
– vi reder ut Söders lögner


I torsdagens SVT Debatt deltog Henrik (jag) från IRM i en debatt om den numera rikskända ”tårtningen” av Jimmie Åkesson. SD:s partiekreterare Björn Söder var vår huvudmotståndare trots att vi som Söder anser att tårtning är ett riktigt dåligt sätt att bemöta SD. Söder kom dock med en hel del minst sagt märkliga påståenden som vi känner att vi bör reda ut.
 
Påstående nr 1:
Carlito: SD är det enda partiet som i principprogrammet uttrycker att man kan upphöra att vara svensk om man inte följer SD:s definition av identitet och kultur.
Björn Söder: Det är rent nonsens.
Sanningen: Citat från SD:s principprogram sida 11: ”På samma sätt som den som är född in i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur”

Påstående nr 2:
Carlito: Så Thoralf Alfsson har aldrig uttryckt att han är en islamofob?
Björn Söder: Jag tror inte han har sagt att han är isamofob, nej.
Sanningen: Citat från Thoralf Alfssons blogg: Jag är islamofob och jag kan överhuvudtaget inte förstå att någon med kristen uppväxt kan vara något annat än islamofob.”

Påstående nr 3:
Björn Söder: Man avhumaniserar SD när man kallar oss för rasister.
Sanningen: Att kalla en rasist för rasist är inte avhumanisering. Att vara rasist är avhumanisering. /Tore Kullgren

Påstående nr 4:
Carlito: Jimmie Åkesson säger ju själv att islam är det största hotet sen andra världskriget.
Björn Söder: Nej nu är det fel igen. Det var Aftonbladet som satt den rubriken. Det står inget sådant i debattartikeln.
Sanningen: Öhh, jo det gör det:
BYgEsgSCIAALlL8
För att vara på den säkra sidan så har ni två citat till från partitoppen.
BYgLbZ1CQAAHMau
BYf-9hfCQAAWMYX
Det finns fler saker vi skulle kunna bemöta, men jag tror ni fattar poängen. Vi vill passa på att tacka alla ni där ut som stöttat oss, vi kan inte ens börja beskriva hur mycket era fina ord värmde! Ett speciellt tack till Carlito som var grym i debatten.

***UPPDATERING***
Vi fick en förfrågan om att reda ut Söders befängda påståenden/förnekanden gällande järnrörsskandalen. Vi har skrivit om alla lögner i detta inlägg: SD-topparnas lögner – vi har hela listan
Här har ni även en lista som belägger allt det vi sa om SD:s plattform på nätet, Avpixlat:

måndag 28 maj 2012

Fulingen Sudre, Loreen och kulturen

Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder tyckte att fel låt vann. Inte för att Loreens framförande av "Euphoria" brast i sina musikaliska kvalitéer (eller möjligtvis i sina scenografiska eller koregrafiska dito) – vilka i dylika sammanhang väl brukar anses vara tämligen centrala värderingaspekter – utan för att Loreen inte värnade om det svenska språket utan framförde sitt/vårt bidrag på så kallad utrikiska, och på så vis (i metaforisk mening) typ urinerade på vårt fina svenska språk och därmed kulturarv. 
(Huruvida Björn Söder även hyser agg mot andra osvenska drag i Loreens uppenbarelse lämnar jag här ospekulerat).

Och folk här och var, i synnerhet på sociala media, var inte sena att påtala för Björn att det där (för att uttrycka det i milda omskrivningar) kanske inte var helt smart/snällt att hävda.



Nåja, alla, även korkade, åsikter är ju faktiskt tillåtna i det här samhället, så länge de inte kommer någon till direkt skada (de indirekta skador som någon/många säkerligen kan åsamkas medelst den fördumning som korkade åsikter hypotetiskt kan medföra är ju (måhända dessvärre) svårt att reglera med demokratiska grundpelare), så Björn Söder får väl egentligen tycka vad han vill om Loreen och den eventuella skam hon sköljer över vårt land med sin ESC-seger (Personligen tycker jag det verkar vara en allmän konsensus bland svenskarna att hon med sin seger ger vårt land anledning till nationell stolthet… men jag har å andra sidan inte mina glasögon på mig just nu, så jag kan mycket väl ha avläst situationen helt galet).
Men om korkade åsikter nu tillåts så tänker jag bannemej också drämma till med en – för personligen tycker jag att det är skandal att Björn Söder själv pissar ganska ordentligt på det svenska språket.
Ta bara hans namn – till att börja med innehåller både hans för och efternamn bokstaven "ö". Denna bokstav saknas ju i världens största språk (typ spanska, kinisiska, engelska och arabiska) och verkar därvidlag kanske ganska typiskt svensk. Men sålunda är icke fallet. Nej, vårt härligt nordiskt klingande ö-ljud skrevs på den gamla goda tiden, då Sverige fortfarande var jävligt svenskt, med bokstaven ø (som ju fortfarande våra något lydigare grannar i Norge, Danmark och Färöarna använder sig av). Varianten "ö" förekommer i den nutida (svårt sönderinfluerade) svenskan tack vare att ett gäng tyskar kom och våldförde sig på vårt vackra skriftmål. (Förvisso finns de som hävdar att Björn Söder och hans parti inte är helt främmande för släktskap med vissa tyska strömningar, men officiellt tar ju SD avstånd från de strömningar som i dylika fall brukar åsyftas, så vi måste anta att även tyska influenser ses från SD-håll som besvärande urinfläckar på vår gamla hederliga futark).

Vidare kan påtalas att bara rena förekomsten av namnet "Björn" är en styggelse mot allt vad pursvensk kultur och svenskt språkbruk heter. Att ens nämna namnet på djuret björn (en farlig och skräckinjagande best) innebar i vår fina fornnordiskt svenska gammelkultur nämligen en ohygglig otur och därmed en hejdundrande synd. Namnet "Björn" (som för övrigt betyder och är etymologiskt besläktad med ordet "brun") brukade därför i stället ersättas med exempelvis "Ofreden", "Styggnacke", "Fulingen", "Storkräket" eller en av de något snällare varianterna "Skogskisse", "Myrtass", "Basse" eller "Bamsefar".

Även ordet, och därmed även namnet, "Söder" är (såklart) ett senare påfund, en äcklig mutation på vårt fina språk. Ursprungligen hette det ju Sudre, vilket var namnet på en av de fyra dvärgar (de andra hette Nordre, Austre och Vestre) som Oden placerade ut i de fyra vädersträcken för att bära upp himlavalvet.

Så så var det med den saken – skämmes, Björn!


Men, som sagt, om nu Björn (aka Storkräket, aka "den brune") Söder inte lyckas hantera det måhända motsägelsefulla faktum att kultur innebär både bevarande och förändring, så får han väl göra det, och tycka (om än alltså inkonsekvent) att man bör bevara det svenska språket, även i Eurovision Song Contest (förlåt mig, Eurotittiska Sångtävlingen) bäst fan han vill.
Ja, jag antar att han tycker det var mycket bättre på den gamla goda tiden, innan Schlagerlandet Sverige (förlåt, "Svea Slåarkonungadøme") lät osvenska fultungor ta plats vid melodifestivalmikrofonerna – exempelvis då vårt vänaste land uppå jord Europasegrade med så fina, pursvenska titlar som "Waterloo" och "Diggiloo diggilej", eller då Carola 1983 plockade en hedervärd tredjeplats med sin låt om kärlek till mörkögda främlingar.
Ja, det var tider det… fina, euforiska svenska tider…


Med väldiga hälsenor
– Semantiksmurfen