lördag 28 december 2013

Hej, Bo "AntiKarl-Bertil" Rothstein…

 
Jag vill alltid tro
att någon som är professionell inom ett visst ämne by default faktiskt vet lite mer, och lite klokare, om sitt jobb och/eller ämne än en som inte är det. Exempelvis torde jag, helt logiskt och helt utan arrogans, kunna hävda att jag vet lite mer om journalistik och att göra tidning än en som inte jobbar med det.
Därför vill jag gärna kunna vara övertygad om att en professor i statsvetenskap vet lite mer om just statsvetenskap än vad jag gör.
Sen kan jag ju nu å andra sidan inte veta säkert att ditt professorskap innebär att du ägnat mer tankeverksamhet åt just tiggeri och/eller sexköpslagen – din expertis kanske ligger någon helt annanstans, och dina tankar rörande dessa två samhällsfenomen kanske är helt subjektiva och mer eller mindre ogrundade åsikter (och jag orkar inte just nu googla fram dina faktiska meriter).
Eller tja, helt ogrundade tycks de inte vara. Men oavsett om du forskat om just detta eller bara ägnat dem en flyktig del av ditt arbetsliv så tycks du ha hoppat över ett par steg i början av tankefärden för att sedan (om än kompetent och argumentatoriskt försvarbart) hamna på lite fel spår.


Så alltså, hörrödu professor Bo Rothstein, du som i DN skriver att
”…samvetsbedövningen är bedräglig eftersom den som skänker allmosor till en gatutiggare innerst inne oftast vet att givande inte alls bidrar till att på ett verksamt sätt hjälpa den utsatte.
[…]
”Jag är övertygad om att ett förbud mot att ge till gatutiggare skulle sända en viktig signal om de allvarliga underliggande problem som denna verksamhet grundar sig på och därmed tvinga fram mera omfattande strukturella stödinsatser för att verksamt bistå denna utsatta grupp”


När jag ger till en gatutiggare gör jag det inte för att ”på ett verksamt sätt hjälpa den utsatte” (om du med detta nu menar "på ett övergripande eller långsiktigt verksamt sätt", vilket tycks vara fallet. Eller?) – jag gör det för att den utsatte kanske ska få råd att stilla sin hunger, för att överleva (vilket är "på ett verksamt sätt" i sin egen rätt).
Det är en kortsiktig lösning, jag vet, men det är den som är viktig just där och då, och den är nödvändig för att de som ska sörja för en långsiktig lösning inte riktigt gjort sitt jobb. Och att därför göra det olagligt för mig att hjälpa kortsiktigt är fullständigt idiotiskt – det är de som misslyckats med det långsiktiga hjälpandet som ska stå till svars. De behöver mycket riktigt nås av ”en viktig signal om de allvarliga underliggande problem som denna verksamhet grundar sig på”. Tiggarna behöver det sannerligen inte – jag tror de redan är påtagligt varse både att de själva har problem och att det finns allvarliga underliggande problem.
Eller är det vi presumtiva brottslingar till växeldumpande Karl-Bertil-komplex som du menar behöver signaleras? Jag tror faktiskt att vi också redan är varse vilka problem som finns, och att de flesta av oss inte släpper tanken på dem så fort vi ”bedövat vårt samvete” och befriat våra fickor av ett gäng otympliga mynt eller skräpande sedlar. De flesta av oss försöker nog också hitta sätt att göra vårt även för det där långsiktiga hjälpandet; genom att autogirera ett par hundralappar i månaden till både hjälporganisation A, och B och X, Y och Z, genom att skänka våra överblivna kläder till dem som kan se att de i stället kan få värma behövande, genom att hjälpa soppköken med mat eller medverkan, genom att skänka matkassar till de hungriga, genom att ta de onödiga prylar vi aldrig använder och slå i en karl-bertilsk julklapp som vi lägger under hemlöshjälpargranen…
Något vi medborgare gör i allt större utsträckning.
Eftersom de som ska sörja för de verkligen långsiktiga och övergripande – de ”verksamma” – lösningarna gör det i en allt mindre tillräcklig utsträckning.
  
Och det är just hjälp det handlar om (och om man i samma veva lyckas bedöva sitt samvete, eller känna sig lite nöjd med sitt ego, så är faktiskt inte det något som på något sätt devalverar värdet i de kronor man skänkt).
Att jämföra det med sexköp…?? För det första handlar det i sexköpet om just ett köp, att något säljs, och att detta något är något som alltid – även om det säkert kan variera från en någotsånär ömsesidig affärstransaktion till rent slaveri – innebär kränkningen av en annan människas kropp. Det finns förvisso säkert argument både hit och dit i debatten om sexköpslagen (vilket är en helt annan debatt, som jag därför här lämnar därhän) – men att antyda att ett övergripande dylikt skulle vara att man köper sex primärt för att hjälpa en stackars hora är hyfsat befängt.
Eller ligger din jämförelse på andra sidan spektrat? Är din poäng att den ”samvetsbedövning” eller den egoistiska (pseudo)altruistiska tillfredsställelse man får av att ge några slantar till en gatutiggare är jämförbar med den sexuella dito som nog trots allt är det främsta målet för gängse ful torsk?
Ja, i sådant fall kan jag bara beklaga det torftiga rothsteinska sexliv vi nu, ytterst ofrivilligt, eventuellt fick en inblick i.
 
  – – –

PS. OM det nu skulle bli olagligt att skänka till tiggare (jomen, det känns ju sannolikt, eller?) så kommer jag angripa den lagen med all civil olydnad jag har och karlbertla skiten ur den så fort jag råkar ha mynt som skaver i fickan och det finns någon som kan förbarma sig över dem.

onsdag 18 december 2013

(Ännu)


Så länge det finns en politisk minoritet
                                            (som bär en medmänsklig tro)
så kommer jag lägga min röst i deras marker.
För de tillhör det parti eller ett av de partier som (ännu) inte
   blivit korrumperat av makten,
som (ännu) inte fållats in att gå girighetens ärenden,
som därför (ännu) har möjligheten att kämpa
                för det de (ännu) tror på.

          Skulle jag inte rösta där, utan på dem som redan regerar,
så skulle även jag vara korrumperad av makten och girigheten.


Jag vill inte riskera det jag tror på.

         Jag tänker aldrig vara beredd att lämna     mitt  (ännu).