onsdag 30 november 2011

Klasklase.

Jag fick syn på några fina foton, tagna av Jonas Cramby, och blev alldeles hänförd av den enorma ackuratess och förnämliga förmåga med vilken Klas raktuppåner-står på bilderna. Så till den grad att jag plötsligt kände mig lite småtvungen att göra honom till ett litet mini-meme. Kolla på originalbilderna på Crambys Café-blogg först! Sen här, en klase Klas, lite Where's Waldo-style:

* * *


* * *


* * *


* * *


* * *


* * *


* * *


* * *


* * *


* * *


* * *


* * *

söndag 27 november 2011

SHAOL, 2:a utgåvan

ALKOV: Sektionen där man hittar vodka, vin och vermouth på finskt systembolag.

ANFÖRVANTEN: Alfabeteckningar att fästa på handklädet.

ANTIGEN: Påtystad.

BACKELIT:
Utförsåkningsstjärnor.

BLÅSLAMPA: Lösaktig smurf/smurfette.

BRASKLAPP: När man applåderar med två brinnande vedklabbar.

BRISTVARA:
Att sprida orienterarsjuka med vinden.

BUTTER: Andrasorteringens vid vatten levande mårddjur.

DEADLINE:
Tidslinje över de senaste veckorna händelseförlopp vid "tv-eken" på Oxenstiernsgatan i Stockholm.

DIALEKT:
Att ha simulerat amning.

EKOBROTT: Olovlig kopiering av ljud (exempelvis fildelning av musik).

FALAFEL:
Mutbara misstag.

FINSKA: Prydligare variant av ämnar (exempelvis "skola").

FJOLLA: När man lämnade något bakom sig, i det gångna året.

FREDAG: Låta bli att jävlas med Hildebrand-klassiker.

FÅNIG: Att hälsas med knäknix.

FÖRGÅS: Tätflygare i plog med gäss (AKA Akka).

FÖRLÅT:
Musikstycke framfört av förband.

GENREP:
Påtagligt representativ proton.

GRÄSMATTA: Brajslappa.

HÅRDVARA: Extremexistera.

INKASTAD: Machu Picchu åter på plan.

LASTAD:
Los Angeles.

LUTFISK: (adj.) Stil inom travsport (döpt efter

MALMÖ: Oskuldsfull fjärilsdam (AKA "Madame Butterfly").

MANDARIN: "Idol"-tvåa som blivit vuxen.

MINARET:
Egoistiskt habegär rörande mobbningsfraser.

MINSKA: Tillbringa tid i vitrysk huvudstad.

MORDISK: Varannandagssyssla efter maten i det jämställda barnfamiljshushållet.

OSTIG:
Föga framkomlig terräng.

PISTOL:
Sittmöbel som ser ut så här: π

POLERA: Sediment från italiensk flod.

PREMISS:
Ansats till fiaskostraff.

PUBLIK:
Baraktig.

RÅKOST: Ystad mejeriprodukt med pikant smak av kråkfågel.

SKOLA:
Svavelfudge.

SLAMPA: Semko-märkt belysningskomponent.

SLIPSNÅL: När man inte kostar på sig att vässa knivarna.

SLUTTAMP: Förstärkare i nedförsbacke.

SOMMARÄNG:
Porös, söt och frasig (samt eventuellt aningen seg).

SYNNERHET: Ovanifrånperspektiv.

TAMPONG:
Det första kommersiellt framgångsrika arkadspelet (sedan det domesticerats 1974).

TERRORISTER: Skräckfett.

TOPLESS:
Högsta klassens uttråkad.

TUNNELBANA: Föga tjock sladd.

UNDERSÖKNING:
Mirakelseskalering.

UTFRUSEN: Ivrig väntan på stundande gräsänklingskap.

VIKTIGA: Hålla käften, origami-style.

VÄLTALIGA:
Få omkull gäng.

VÄRSTING: Beståndsdel i illa stavad poesi.

tisdag 22 november 2011

SHAOL (Svenska Håkademiens Alternativa Ordlista), 1:a utgåvan

ANALYTISK: Med en väldigt väldigt noggrann exteriör.

BASTUBAD: Det man är när man fått sig en ordentligt omgång bastuba.

BEROENDEFRAMKALLANDE: Att ropa på någon att komma med årorna.

BILIST: Sekundär täckskena.

DILLETANT: Äldre dam med smått manisk hobby.

EKOSTYSTEM: Miljövänlig spritbutik.

HELGALEN: Lövträd som blir alldeles crazy på veckosluten.

KATASTROFAL:
Lövträd som omnämns under utförande av japanskt rörelsemönster.

KVART-I-FEM-EKOT:
Nya-tag-repriseringen av försöket till fem-i-tre-ragg.


LAXPUDDING:
Vurping på flygplats i Los Angeles.

LOKALIKE: Ett glas Ramlösa.

ORKIDÉ: Påhittig tanke om energibegränsningar.

PREDIKANT: Avsats just före amning.

RELAXA: Catch-and-release av fisk från familjen Salmonidae.

RELAXERING: Återavslappning av ringmuskel. (icke att förväxla med "relaxa", se ovan! (om man inte väldigt gärna vill)).

STOFIL: Surnad hästmjölk.

TROSBEKÄNNELSE:
Att berätta vad man har för underbyxor.

VANDAL:
Erfaren sänka.

ÖVERSLAG:
Regler rörande skärgårdspoesi.

måndag 21 november 2011

– det är jag.

Idag är det alltså Internationella HEJ-dagen, eller Världshejardagen. När jag blev varse detta kände jag en verklig hjärtevärme i det faktum att min blogg förärats med en alldeles egen internationell dag!
Det visade sig emellertid snabbt att dagen inte alls instiftats för mig och min blogg (WTF? liksom!). Dock behövde jag inte släcka den värmande elden i mitt hjärta då jag samtidigt fick veta att dagen kom till 1972 i konflikten mellan Egypten och Israel och går ut på att man, i fredens namn, säga hej till tio personer som man inte känner.
Eftersom jag och min blogg heter det vi heter har vi ju för vana att varje dag hälsa kända och okända människor med ett rungande HEJ! då vederbörande råkar snubbla in hit kan man tycka att denna dag för mig är lite överflödig. Då jag emellertid är ett big fan av fred å sånt tar jag ändå till mig dagens budskap och hoppas att livet idag ger mig tillräcklig mycket vistelse ute i verkligheten, utanför mitt bekanta jobb och hem, för att kunna beheja tio okändisar (är efter färden till jobbet än så länge bara uppe i en).
Annars förlitar jag mig till att jag kan uppfylla min kvot genom att locka in tillräckligt med folk hit till bloggen. Så se nu, alla (båda?) mina trogna bloggföljare, till att få hit minst tio personer som jag inte känner så att de, om inte mer i alla fall kan ta till sig bloggens hälsande titel!
Och som en tillönskan till er alla om en trevlig dag; här får ni en bonus:
HEJ!

lördag 19 november 2011

Alla är reportrar

Sedan sociala-media-experten Emanuel Karlsten proklamerade att "alla är journalister" och i samma veva sjösatte det postjournalistiska nyhetsnavet Ajour har diskussionen om sociala kontra "gamla vanliga" medias roll i nyhetsförmedlingen satts på sin spets.
Många (i stor utsträckning ickejournalister) har tyckt att "Alla är journalister " är en alldeles förträfflig paroll, medan många andra (så gott som uteslutande – surprise, surprise! – de-facto-journalister) har rasat över hur det inte stämmer alls.

Massa kloka, och en hel del mindre kloka, saker har sagts och skrivits i debatten, och jag tänker inte redogöra för alla dem här.
Jag vill dock peka på hur Aftonbladets Fredrik Virtanen avfärdade Emanuel Karlstens slagord med att Alla är journalister lika mycket som Alla är frisörer. Det gör jag lite för att jag när jag läste hans text tänkte att, "men hallå, det var väl inte den bästa jämförelsen – jag är inte frisör, men jag klipper mitt eget hår och det blir ju toksnyggt, så alla kanske faktiskt är frisörer??"… Lite därför, men mest för att jag sedan genom att dekonstruera min egen knasiga analys av frisörliknelsen hittade den viktiga poängen:
Ja, jag klipper mitt eget hår, och ja, jag lyckas få frippan precis som jag vill ha den (aka skitsnygg!), trots att det inte är särskilt lätt och trots att jag inte har någon som helst utbildning i hårklipperi. Men gör det mig till frisör? No-no-no… Jag skulle aldrig på dessa meriter ge mig på att starta en frisersalong eller ha några framgångar om jag sökte jobb på en (och om jag mot förmodan skulle få jobb på en skulle det nog resultera i många pengar tillbaka och säkerligen ett och annat skadeståndsanspråk).
Och samma princip gäller journalistiken – precis som att vem som helst med en sax kan klippa hår så kan vem som helst med en smartphone numera förmedla nyhetshändelser, direkt och snabbt, via twitter, facebook, flickr och andra kanaler ut till hela vida världen.
Men det gör inte vem som helst till journalist.


Kanske är det ordet "journalist" som är problemet här. Att folk inte riktigt vet vad en journalist är.
Sedan jag för fyra år sedan slutade som reporter för att bli redigerare (och sedermera även webbredaktör, samtidigt som det då och då alltjämt händer att jag fattar reporterpennan eller kameran) har jag inte sällan hört kommentarer (från ickejournalister) i stil med "så du jobbar inte som journalist längre?"
För att förtydliga här: Eh, jo, det gör jag. I allra högsta grad. Men jag är inte reporter längre. En reporter som jobbar för en tidning eller tv-kanal är en journalist, men en journalist är inte nödvändigtvis en reporter. Journalistyrket innefattar oerhört mycket mer än att "bara rapportera". Det vet alla de-facto-journalister. Och om du inte är en dylik så får du helt enkelt ta mig på mitt ord här – det ligger liksom i sakens natur att jag vet mer om mitt jobb än någon som inte jobbar med det. Deal with it. Du vet garanterat mer om ditt jobb än vad jag gör.

Eller tror du verkligen att arbetsbeskrivningen "Här! Ta ett block och en penna. Åk ut och skriv ner vad du ser och vad folk säger. Passa på att ta en bild med mobilen också när du ändå är där" kan kavlas ut till en högskoleutbildning på två år eller mer?
(Och även rapporterandet, reporterskapet, är givetvis något som kräver oerhört mycket mer yrkesskicklighet än en smartphone för att bli till journalistik, men den avhandlingen lämnar jag därhän här).


Nu har Emanuel Karlsten betydligt bättre koll på journalistyrket än de flesta, och jag tror att det blev "alla är journalister" helt enkelt för att det har bättre schvung än "alla är reportrar".
Jag hyser stor respekt för Emanuel och tycker att han alltsomoftast har väldigt intressanta tankar och kunskaper att komma med. Och jag tycker såväl Ajour-satsningen som parollen "alla är journalister" är väldigt intressant, relevant och viktig. (Och som sådan tycker jag det är en jättebra paroll – men jag tror att det är just en paroll, ett utrop som påvisar att nu är det väl revolution på gång, inte ett konstaterande som ska läsas helt bokstavligt).
Och fan, han har koll på sociala medier, Emanuel, sjukt mycket bättre än jag! Fattas bara, expert som han är.
Men, with all due respect, att sociala media och gammal vanlig media har många beröringspunkter sinsemellan och stundom överlappar varandra betyder inte att det ena kan göra anspråk på att vara den andra.
Lika lite som en frisör eller en kärnkraftsingenjör eller en kommunikatör är en journalist.
Emanuel vet vad en journalist är, men långt ifrån alla vet det. Egentligen. Ändå tar sig vem som helst friheten att annektera ordet "journalist" och i det lägga betydelser lite som det passar. Men journalist är inte en livsstil eller en hobby, det är ett yrke. Precis som sjörullsföringsområdesbefälhavare, kärnkraftsingenjör eller onkolog, yrken som gemene man sällan känner sig kunna tillskriva sina egna egenskaper.

Det är nog till stor del det som är problemet – eftersom alla kan berätta om vad de upplever, via twitter eller till en reporter och kanske till och med kan få sin läsarbild från någon händelse publicerad i Expressen, så tror alla att de vet vad journalistyrket innebär. Och sålunda att de kan ta ställning till parollen "alla är journalister", ja till och med skriva under på det (en sk "byline").
Vilket alla alltså egentligen inte kan (i alla fall inte något annat ställningstagande än ett negerande). Precis som att inte alla här och nu kan ta ställning till, och i synnerhet inte skriva under på, påståendet att "Alla människor är grumbiljärer!"*


Det blogginlägg du just nu läser triggades av ett tweet, eller faktiskt ett retweet, som dök upp i min twitterfeed i kväll. Med motiveringen "Fy fan vad bra av om att 'alla är journalister'" länkade tweetet till det här blogginlägget.
Läs det gärna! Det är intressant, och jag tycker att Maria har viktiga poänger, även om jag inte håller med det helt och hållet, och det utgör utgångspunkten för mitt resonemang nedan.
Det handlar, kortfattat, om att Maria Hägglöf (som "kallar [sig] kommunikatör i nya medier") befann sig på det tunnelbanetåg som i morse fick evakueras då det brann i tunneln mellan S:t Eriksplan och Fridhemsplan, att hon twittrade om det live och tog bilder, och om att sedan massa mediakanaler snappade upp hennes tweets och sedermera toppade med hennes vittnesskildring och bilder.

I blogginlägget skriver Maria bland annat:
"Tidigare i höst inför releasen av Ajour.se, skrev Emanuel Karlsten i sin blogg att alla är journalister, ett uttalande som blev väldigt omdiskuterat. Mitt agerande under händelserna i tunnelbanan skulle kunna vara ett av bevisen för att så är fallet. Jag skulle dock vilja påstå att om journalister idag inte var så otroligt lata, om de faktiskt arbetade för att göra något annat än vad jag redan gör på plats i det drabbade tunnelbanetåget så skulle inte alla vara journalister."

Att gå i polemik med någon,
i synnerhet i små 140-teckensburpar på twitter, är något jag ogärna gör. Inte för att jag är konflikträdd utan för att jag väljer mina strider och för att minsta lilla ord som inte stämmer överens med ens egen ståndpunkt på twitter genast tolkas som ett personligt påhopp och genast triggar ut kattklorna (ja, även på mig), vilket så gott som aldrig resulterar i något konstruktivt eller ens särskilt sakligt.
Men av någon anledning gjorde jag det nu ändå. Eller, tja, jag vill inte påstå att jag gick i polemik, men jag svarade i alla fall på tweetet med ett frågeaktigt påstående:
"Att dra slutsatsen 'journalister idag [är] så otroligt lata' av att ingen murvel råkade vara på tåget M råkade vara på (m twitterhuvudet förtjänstfullt på skaft men likväl råkade) känns väl dock lite svajigt?"
…väl medveten om att Maria aldrig använt ordet "slutsats" och att detta var min egen tolkning.

Och prompt kom svaret på Twitter:
"Jag har väl aldrig begärt att journalisterna själva skulle ha varit på tåget?"
Nej, det är sant.
Eller… fast… mjo, nja, jo lite…

Att journalisterna är så otroligt lata bestod ju nämligen till viss del i att

"Sedan dröjde det en halvtimme tills att jag var uppe på perrongen. På den halvtimmen vet jag fler än en nyhetsredaktion som hade hunnit skicka en reporter till Fridhemsplan för att hitta sitt egna unika ögonvittne att intervjua, spela in sitt eget unika videomaterial och ta sina egna unika bilder. Men eftersom alla nöjer sig med att använda mitt material blir mina citat och bilder omvandlat till sex stora nyhetsmediers journalistik."
Okej.
1: Att nyhetsmedierna använde Marias material beror helt enkelt på att det var bäst. Bilder tagna och ord rapporterade av någon annan när det händer, där det händer är självfallet bättre än egna ord och bilder en bit därifrån en stund senare. De lockar helt enkelt mer till läsning/tittning. De säljer bättre.
Det är nyhetsvärdering, inte lättja. Det vet varje journalist.
Jag klankar alltså inte på något vis på Maria för att hon inte tycks veta detta. För hon är ju (trumvirvellllll) – inte journalist.
För att fixa ett eget, unikt, material bättre än Marias skulle det alltså krävas att journalisterna – ja, råkade vara på plats på tåget.
2: Nej, Marias citat och bilder blev inte "omvandlat till sex stora nyhetsmediers journalistik." Till sex stora nyhetsmediers rapportering, ja, men inte till "sex stora nyhetsmediers journalistik."

Blogginlägget är en intressant skildring av hur en händelse kan gå från en helt vanlig människas tweet och/eller mobilbild snabbt kan metastasera sig upp till de "riktiga" nyhetskanalernas förstasidor (webbnyhetstoppar).
Och kanske var några av de journalister som jobbade med händelsen lite lata. Det är inte alls omöjligt. Kanske tog några av dem någon genväg eller två, för att de kunde. Säkerligen kan det ha uppfattats så när alla plötsligt hör av sig och vill ha ens ord och bilder.
Och Maria sätter en vass fingernagel i vårt journalistöga genom att visa hur näst intill patetiskt det faktisk blir när alla möjliga nyhetskanaler toppar med samma persons bild och vittnesskildring.
Men hon avslöjar samtidigt, tvärtemot sin slutsats, att hon inte är journalist. (Eller?)
För det är just "fy fan vad bra" blogginlägget inte är. I alla fall inte om man ska se det som journalistik (vilket det förvisso inte är, det är ett blogginlägg, men det argumenterar ju i någon mån ändå för att det är journalistik, så…).

För inget i blogginlägget vederlägger på något vis att "journalister idag [är] så otroligt lata". Detta ger ett visst mått av kritik i läsningen vid handen. ("Vederläggning" och "källkritik" är för övrigt sådant som vi som envisas med att kalla oss "riktiga journalister" lägger gaska stor vikt vid).

Så Maria, klappa dig själv på axeln för att du försett en hel drös nyhetsförmedlare med bra material. Det förtjänar du, det menar jag uppriktigt; som du säger – du serverade materialet på ett silverfat! Men klappa dig inte på axeln för att på något vis ha gjort journalisternas jobb, och i synnerhet inte för att ha gjort det bättre än dem.


I den bästa av världar skulle så klart alla nyhetsredaktioner ha en hel reportertrupp i standbyläge dygnet runt för den här typen av händelser och därmed snabbt vara på plats och inskaffa eget material i stället för att använda en (och samma) twittrares bilder och redogörelser.
Många tror nog att det är så, men så ser det inte ut idag. Jag förväntar mig inte att alla ska vet det – eftersom alla inte är journalister. Men vi vet det.

Sedan kan det vara en allvarlig fara i att de-facto-journalister tar genvägen att referera till en twittrare, som råkar vara på plats. Jag tror att detta är en central poäng i det Maria skriver, och det håller jag till fullo med om. Och ur det perspektivet är hennes blogginlägg (!) "fan va bra".
Men jag tror att de de-facto-journalister som i morse jobbade med tunnelbanebranden gjorde ett gott jobb, och att de inte agerade som de gjorde av lättja utan av en fullt korrekt värdering av arbetsförutsättningarna i förhållande till händelsen.
För det var trots allt (även om det är väldigt dramatiskt att vara med om en dylik händelse – i synnerhet om man som enskild individ hamnar i dess massmediala epicentrum) inte någon jättegrej. Inget terrordåd, ingen revolution, ingen katastrof, inga dödsfall. Det var många brandbilar, evakuering och ståhej, det var gnistor, det var lite eld och en hel del rök, det var förseningar i tunnelbanetrafiken under ett par timmar efteråt… that's it. Sånt händer.
Och jag tycker nog, trots att något faktafel säkert smugit sig in någon stans, att alla nyhetskanaler jag tagit del av gett en fullt tillbörlig rapportering av vad som hände i tunneln på lördagsmorgonen.

För jo, jag såg till att ta del av så många som möjligt av dem, eftersom jag ansåg att även om alla andra tidningar skrivit om det så borde vi självfallet också göra det i Vårt Kungsholmen och Vi i Vasastan. Vilket jag alltså gjorde, så fort jag blev varse händelsen. Och jag gjorde det genom att rewrite:a och, liksom många av de andra nyhetskanalerna, hitta fakta hos andra media.
Hade jag kunnat göra mer eget, unikt, material? Hade jag kunnat vara på plats, göra egna intervjuer, ta egna bilder? Hade jag kunnat ringa runt för att få kommentarer?
Absolut!
Behövde jag göra det? Hade det varit befogat?
Inte det minsta.

Var jag lat?

Det hade givetvis varit lämpligt, och yrkesmässigt tillfredsställande, om vi hade varit först och "unikast" med att rapportera om branden i tunnelbanan.
Men om sanningen ska fram – när den inträffade låg jag och sussade sött i min säng. Eftersom jag var ledig. Liksom hela min redaktion. Vi har tyvärr inte det där standby-teamet eller resurserna att ha den bevakningsgrad vi skulle önska på händelser av det här slaget (i synnerhet inte vid den här tidpunkten).
Att jag senare såg till att skriva om händelsen på våra sajter beror helt enkelt på att jag kände att vi som lokaltidning självklart bör nämna den. Och jag gjorde det trots att jag inte var i tjänst, utan använde min påtagligt obetalda fritid.
Jag önskar dessutom att jag hade upptäckt och återgivit nyheten tidigare, men efter en väldigt intensiv jobbvecka och därtill kroniska sömnsvårigheter sedan jag sprang in i den berömda väggen för fyra år sedan fick sovmorgonen lov att breda ut sig. Och, som sagt – jag är ju faktiskt inte anställd som reporter.

Jaja, den bästa av världar, och så vidare…

Men tja, visst, journalister idag är kanske otroligt lata…?

Hade jag råkat vara ombord på tåget, skulle jag då ha förlitat mig på andrahandskällor och någon annans twitter och flickr? Självfallet inte. Jag kan garantera att i sådant fall hade jag själv tagit bilderna och snabbt som ögat sett till att våra sajter hade en ordentlig rapportering långt före någon annan nyhetskanal. Och jag är ganska säker på att denna rapportering skulle ha blivit källa för de andra nyhetskanalerna snarare än bilder och ord från någon som råkar ha en hyfsad skara twitterföljare…

Nåja.


Det är nästan klyschigt att skriva det
, men medialandskapet håller på att förändras, och det väldigt mycket. Vilket är oerhört intressant, men även lite skrämmande för etablerade massmedia, för oss "riktiga journalister". Förutsättningarna förändras, konkurrensen förändras, källorna förändras och läsarnas intressen förändras. Det händer grejer, helt enkelt. Och sociala media är en mäktig landskapsarkitekt i dessa förändringar, och det är tokviktigt/nödvändigt att "gammal vanlig media" tar vara på dess möjligheter i stället för att se det som ett hot.
Därför är det skitbra, i den här något sämre än den allra bästa av världar, att Alla är reportrar! Men vi ska inte förlita oss blint på dessa Alla.

För jo, Alla kan rapportera.
Ja, okej, jag kan gå med på det: Alla är reportrar. Inte nödvändigtvis bra reportrar, men visst –
Alla är reportrar!

Men Alla är inte journalister.
(Inte ens lata journalister.)

* * *


* "Grumbiljärer" är ett ord jag just hittade på, på mitt eget påhittade språk, och det betyder "människor". Utropet "Alla människor är grumbiljärer!" är således (förvisso en tautologi men likväl) ett helt korrekt påstående. Nu vet du det, och kan ta ställning till dess sanningshalt.
(Alla grumbiljärer är emellertid inte journalister).

lördag 12 november 2011

#halfbandhalfmovie Afterlife

En liten efterspya:

Martha Macy Gray Marlene

Radiohets

Susie Päivärintha Mood For Love

Drömkåkan Hellström

Bie ber Soldiers

John Legends of the Fall

CeeLoyent Green

Name the Pet Sematary

Fugazi Must be Crazy

EmiliGrana Torino

Happy Foetus

Married to the Moby

The Sweet Hereaufder Maur

Håkan Hellraiser

The Assassination of Jessie J by the Coward Robert Ford

Troy Orbison

Frost/Saxon

GeorJah Rule

Machete Baker

Florence Valentine's Day

Paranåid Park

The Replacements Killer

Resident Eve

BlooDrain

Neil Blood Diamond

Catch Me if Yoko Ono

Titanic Cave

Simply Red Dragon

Lolita Ford

Cowboysanna Nielsen

Evanescent of a Woman

My Left Foot Fighters

Dodgeballboy

Keeping the Faith Evans

Happy David Gilmoure

Primus Love Dogs

Bette Midler on the Roof

Norbital

Batman and Rob'n'Raz

Layerla Kake

Doctor Dolittle Gerhard

The Big Li'lbowwowski

Lars Wintersbone

To Gillian Welch on her 37th Birthday

Mr. & Mrs Aerosmith

The Oh in Songs Ohia

The Other Marc Bolan Girl

Teaching Mrs. Tingsek

Helt Off the Living Dead

Timbuk to the Future

The Haunteding

Josie and the Pussycat Dolls

Henry Foolfighters

Barefoot in the Ark

Girls Just Nirvana Have Fun

Ear Pray Charles

Panterum

Slayercake

Eminenemy of the State

The Mo Better Blues

Don't Slayer Word

Crazy, Stupid Love Thörnqvist

Sky Captain and Tenile of Tomorrow

The Depeche Mod Squad

House of Heavy D

David Guetta Clue

Lions for Lambchops

A Bridge Tool Far

Pugh RougueTraderfeldt

Bob Marley & Me

Marmaduke Ellington

Not Another Abba Teens Movie

Spidherman Dune

Hanson of No One

500 Donnas of Summer

The Linkin Park Lawyer

Spy Kids on the Block

Green Boyzone

Mannen som slutade Röyksopp

Inland Empire of the Sun

Limp Seabizkit

Submarine Fredriksson

Sun Kil Moonraker

Anchorman: The Legend of Ron Blurgendy

Brian Wilson's War

I Know What You P Diddy Last Summer

Analyze Take That

Married to the Moby

Heathers Nova

The Byrdscage

ExtremeLou Reed and Incredibly Close

My Best Friend's Wedding Present

Bruce Allmighty Mighty Bosstones

O Brother Where Art Garfunkle?

Kick-Ass Danielsson

Dangermouse Liaisons

The National Treasure

Gonikkisixxty Seconds

Leaving Lou Begas

Captain Cornelis Mandolin

Beowulfmother

The Beowulf City Rollers

Joan of the Ark

Being John Cougar Mellenkovich

Hook, Line N*Synker

Rounders Glenmark

Being Al Yankovic

Det Celine Dionseglet

Gycklar-Nas Afton

a-ha Day's Night

The Wizzard of Ozzy Osbourne

All the Pretty Band of Horses

MazzyStar's Keeper

Laleh Misérables

Le scaphAndre 3000 et le papillon

Maria Callas Eviga Ögonblick

J.Lopatra and Marc Anthony

Johnny Cop Land

Sommaren med Moniker

The Skeleton Kee Marcello

Petter Cematary

Jedward Scissorhands

True Kajsa Grytt

The Blindside

Me Without You and Every One We Know

Rebellion Sebastian

John Tucker Mustasch

Shins City

Jeff Bucketleyist

Nena and a Half Weeks

fredag 11 november 2011

Den iphoniska skalan

Jag uppmärksammades på det här:…och kunde till min glädje konstatera att de gamla hederliga, men något bortglömda, apploniska/iphoniska måttenheterna åter tagit till heders. Denna mätskala är tämligen okänd för gemene man, men har faktiskt använts flitigt, i synnerhet inom massmediala, fotografiska och kulturella sammanhang.
Mätskalan är speciell i det att måttenheterna var för sig är väldigt illustrerande och lättfattliga emedan systemet i sin helhet kan uppfattas som krånglig och irrationell för ett otränat lekmannaöga. Så är emellertid inte fallet, då man enkelt kan påvisa hur logiskt systemet är uppbyggt.
Måttsystemet innefattar enheterna tändsticksask ("matchbox"/mbx), äpple ("apple"/apl), iPhone (iPh), smurf (smrf) och chipspåse (chp), och de olika enheterna förhåller sig till varandra enligt följande:
1 iPh = 1,5 apl (äpple) = 2 mbx.
1 smrf = 2 iph = 3 apl = 4 mbx.
1 chp = 2,5 iph = 1,25 smrf = 3,75 apl = 5 mbx
‎Till mätskalan hör även måttenheten Pagrotsky (Pgky), som förhåller sig till de andra enheterna enligt graderingen 1 Pgky = 3,2 chp = 4 smrf = 8 iPh = 12 apl = 16 mbx. Denna enhet används emellertid sällan och har i viss mån fasats ur gängse användande. Officiellt är den emellertid alltjämt en enhet att räkna med.


Klart som korvspad i ett kristallglas! Egentligen inte särskilt mycket krångligare än den imperialistiska mätskalan med inch och foot och yard och mile och pound och stone och gallon och ounce och fathom och pint och elbow och donkeybone och gurblebunt och whathaveyou…


PS. Inom metrologiska kretsar råder viss oro inför det att Apple planerar släppa iPhone5, då vissa spekulationer gör gällande att denna version kommer att vara mindre än tidigare modeller, vilket således skulle få besvärande konsekvenser och kullkasta inte bara det apploniska/iphoniska mätsystemet utan hela vår verklighetsuppfattning – ja, kanske rent av grundvalarna för vår blotta existens.
HEJ! lär självfallet få anledning att återkomma i ärende, men har för vana att inte måla fan i farstun utan se till att bränna mina broar först när jag kommer till dem och inte ropa hej förrän jag gått över ån efter vatten.

måndag 7 november 2011

#halfbandhalfmovie #woodyallenedition

Bara för att jag helt enkelt inte kan sluta…

Curse of the Jade Scorpions

Sweet and Loudon Wainwright III

Bullet over Brodway

Manhattan Transfer Mystery

Shadows and Smog

Broadway Danny Saucedrose

Annie Hall & Oates

Bananaramas

Crimes and Missy Misdemeanors Elliot

Take the Moneybrother and Run

Skoop

Vetiver Works

Cassandra's Dream Theatre

Hannah and Her Twisted Sisters

You Will Meat Loaf Tall Dark Stranger

Deacon Blueting Harry

Celebritney Spears

Mighty Afro-Dite

The Purple Rose of Cairola

Matchpointbox 20

R.J. Dio Days

Small Time Kooks

söndag 6 november 2011

#halfbandhalfmovie -bonanza

Att twitter uppfinner hashtaggen #halfbandhalfmovie är självfallet bland det värsta som kan hända en manisk, missbruksbenägen, musik- och filmtokig tvångsordvitsare such as mysjälv. Eftersom den här kranen när den väl öppnats snabbt förvandlades till ett smärre Niagarafall tyckte jag att det vore elakt gentemot mina följare att ösa ut hela rasket på twittan, varför jag i stället valde att dämma upp syndafloden (samt de droppar som tidigare läckte ut på twitter) här på bloggen i stället (plus att jag inte vill förlora fler följare på grund av mitt dryga OCD-twittrande)
Vissa inslag känner ni kanske igen från andra twittrare, men i dessa fall måste jag nog åberopa great-minds-think-alike-klausulen.
Nåja, de här knåpade i alla fall jag fram.
Here we go.
Håll till ondo:


WuTang trosor i Tyrolen

The Cureas för Frankenstein

Jakob Hellboy

Popsicletjuven

Nada Smurfs

Fear And Loathing in Las Sestefanz

Timo Räisid&näncy

She & Himmel över Berlin

Ringu Starr

HenrYrrolins

Låt den rätte Khoma in

Willy DeVille Wears Prada

Hudson Hawkan Hällström

Lost ina Nordenstramslation

David Shundtricket

Nancy Sinatranother Teen Movie

Regina SpekThor

Östen mä The Wrestlern


SpiriTrueaLiesed

Owen Pallet Me In

Den svenska tystnaden onde, den fule

Avril LaVieEn Rose

PJ Harvey inte setts förut?

Into the Wild Nothing


The Bridges of Maddison Count Basie

Amores Perros Del Mar

Kurt Vile You Were Sleeping

Kylie Minogueountry for Old Men

Radio Dept. Days

Thomas Andersson Wij hade i alla fall tur med vädret

Vit Päls of St. Mary's

Batman For Lashes

The Jusus and Mary and Max Chain

Santogoldfinger

Entombed Raider

Crucified Barbarella

Nephew Good Men

Carpark North by Northwest

Foo the Fighter

SugarCube

KLF: The Widowmaker

Enter the Hunt for Red October

Leonard Cohen Air

Fiona Applekriget

Bon Ivery Bad Things

Shed Se7en

Anders Glenmark Glen Ross

Much Sebadoh About Nothing

The Treasure of the Sierra Madrugada

Terminatorleifs

Bo Kaspers Orkesterminator 2: Judgement Day

Terminator 3: Damien Rice of the Machines

Flykten från Alcatrazte Lindéns Kvintett

Righteous Step Brothers

Stand Nina Ramsby Me

Dinosaur Junior

Melissa Green Hornet

Velvet Volver

Habla con Ella Fitzgerald

Allt om min Mamas and the Papas

Without a Tracy Chapman

Lars Winnerbägo Man

Carlito Suede

About Mange Schmidt

TuPac a Mockingbird

Salem Al Fakir's Lot

The Last Crowded House on the Left

Diana Krull

Crosby, Stills, Pluto Nash and Young

Kuyo

Svenska Akademean Streets

My Full Morning Metal Jacket

The Killing Fields of the Nephilim

Twelve Gorky's Zygotic Myncis

Noah and the Squid and the Whale

Braindeadpool

It Happened One Sahara Hotnight


Yo La Tengo & Cash

Tjejen som föll överboKaspers orkester

Tjejen som jobbade Björn Skifs

Howe Gelb Was My Valley

The Iron Giant Sand

Alice in Chains in Wonderland

Dio Nother Day

The Tin Tins


MONOnoke-hime

21 Gram Parsons

UB40 Year Old Virgin

Kool Ander Untergang

Romper Stomper Gessle

Babylon Zoolander

Oldeuboi George

Jackieson Browne

Boyz 2 Memento

Repmånada Surf

Shouf shouf habibi King

The Name of the Rosie Thomas

Christian KjellVanWilder

Cat Woman Power

Alienny Wilson

Wilmer X-Men

Free Wille Crawford

Ned's Atomic DasBoot

A Beautiful Simple Minds

Ed Woody Guthrie

The Dan Reed Social Network

Big Phish

Vampire Hunter Just D

The Lincoln Lawyerry Williams

Oldschoola Magnell

Forgetting Sarah Marshall Mathers

Mellancholiam Lynch

L.A. Confidentjell Höglund

Insane Clown Possession

The Hunt for Red Octoblur

Things to Do in John Denver When You're Dead

Goodbye Lenin Philipsson

Robyn Hood

Notes on a Scandelmass

The Fisherspooner King

Star Gwars

Sphere Gessle

Mannen med den Gyllene tider

Coyote Ugly Kid Joe

In the Valley of Laleh

Zack and Miri Make a Porno for Pyros

George Michael Clayton

Prince and the Revolutionary Road

Captain Americlapton

Sade of the Dead

Crimes and Missy Misdemenour Elliot

On the Waterfrontline Assembly

Tima Wrong Turner

Dirty Harry Belafonte

Bottle Rocket From the Crypt

Whitesnakes on a Plane

Ten Things I Hate About Jewel

In the Line of Fireside

Legend of the Guardians: The Owls of Ga'Hoola Bandoola Band

Team Amerykah Badu

AmadEUS

Year Zero 7

X-Men Origins: Wolverihana

Cabin Fever Ray

Pitch Blacknuss

Bryan Ferris Bueller's Day Off

Rihana 3D

Be Kool Moe D

The Big White Stripes

Chinatownes van Zandt

Soylent Green Day

Dan Hyllander in Real Life

Ameliee-Anne Rimes från Montmartre

Man on the Moonspell

Nightwish of the Living Dead

Babel & Sebastian

Away We Go! Team

Short Cults

Creedence Dark Water Revival

A Streetcar Named Desire Straits

Who's Afraid of Virginia de Wolfe United

The Exorcisters of Mercy

Avatarkan

Andre 300


Timo Hellräisernen

Ratatouillive Crew

Tony Toni Tonari no Totoro

Snoop Doggy Dog Day Afternoon

Gandhi sma undar jordi

Lock, Stock and Two Smokey Robbinsons

Notorious B.I.G

There Will Be My Bloody Valentine

Jawsa Jinder

Metropolisa Nilsson

The Smiths Go to Washington

All About Eva Dahlgren

2001: A Space Morrissey

In the Antiloop

AmadEUS

Evil Deaddie Meduza

Att göra en Poodles

Mr Big Lebowski

Vanillisa MiskovSky

Life of Brian May

Wisex and the City

Mississippi Burning Spear

Neil Young and the Restless

The Last Samurai Montana Band

Once Upon a Time in the Westlife

Miss Secreted Nugent

Venus Outback to the Future

Stakka Rambo

Ett päron till farsa firar Juliana Hatfield

Ett päron till farsa på semester i Europe

Ett päron till farsa i Glasvegas

Tuk-tuk Rallybrudar

The Silence of the Lamb

Rashômonika Zetterlund

Barry Lyndon MacLean

Little Fuckbuttons

Godspeed You Black Emperor's New Groove

The Passion of the Christian Kjellvander

Antichrister Sjögren

Finding Nena

Alice in Wonderstuff

Höstsonate Dogg

Harry Potter and the Order of Phoenix

Star Wars: Episode V – The Empire Strikes Beck

Ensam Hemma Bunton

AttoneNorument

My Big Fat Greek Freddie Wadling

Mission Impopsicle

Back to the Futureheads

Marie Picassos Äventyr

Emma Numinen

Charlie and the Chocolate Fear Factory

Bob Dyland of the Dead

Mungo Jerry Maguire

Simple Megaminds

Grymlins

Ronja Rövardaughtry

Home Aloney Dear


As Good as Stan Getz

Juno Mars

The xXx

Look Who's Talking Heads

Gorillaz in the Mist

The Flintstone Roses

Superbad Religion

The Hunt for Red September

The Fifth Basic Element

My Bluedy Valentine

My Dying Princess Bride

Eric Armadillo

Eric Gadds Must Be Crazy

Nottyn Hill

Freaky Friday Hyvönen

Jag är nyfiken Blå tåget


Nell Furtado

A Human League of Their Own

Colombiana Ternheim

M*A*S*H*ing Pumpkins

Ulf Lundeltagänget

Dick Tracy Chapman

Maverick Astley

Love and Other War on Drugs

Markus Krunänglagård

From Dusk Till Dawn Finer

Patrik Isaksson of Rambow

Death Race 2000 Cab for Cutie

Dead Man Can Dance

The Hurt Lockerville River

Friday the 13th Floor Elevators

Rocky V Erickson

System of a Down By Law

Splice Girls

Gigli Allin

Melanchoolio

Tequila Sunrise Avenue

Paramores Perros

The Bjork Identity

Glengary Rick Ross

Dianather Day Ross

Tomas Led me in

Joan Baez-Moi

Nu är det Julian Casablancas

Tomas DuLevande

Loney Deerhunter

Magnum Coltrane Force


The Black Crow

Those Dancing Days of Thunder

Beyoncé Anything

Tootsie Näslund

Jean Michel Jarheads

David Bowe Were the Mulvaneys

12 Angry Men Without Hats

Eva Cassidy & the Sundance Kid

Grandaddy Daycare

Hello Saferide With the Devil

Julian Casablanca

Bruno Mars Attacks

Primal Scre4m

Black Swans

Die Hardy Nilsson

The Wannadice Age

S Club Se7en

The Screaming Trees of Life

Natalangöra Enbrygglia

Cidade de dEUS

Le temps du LoupTroop

Pianisten & Stanley

The Police Adjective

Throwing Muses of the Train

Annie Hall & Oates

OK FarGo

Fight Club 7

50/50 Cent

Hobo With a Shotgun Messiah

The Name of the Stone Roses

Anal Cunt Buy Me Love

Jane Air

John Coogar Melancholiancamp

Tinker Tailor Soldier Spice Girls

Talladega Nights: The Ballad Of Ricky bob hund

The Bridge Over The Rivers Cuomo

Children of the KoRn

Paramoremal Activity

Mogwai Do Fools Fall in Love?


He's Just Not That In U2

The Sting

ABBAutiful Mind

Some Like It Hot Hot Heat

We Need To Talk About Idol-Kevin

Spies Girls Like Us

Nashville Puss in Boots

Running With Scissor Sisters

Ratattangöra en brygga

The Lion Kings of Convenience

Das weiße The Band

Jewel (Okej, den här funkar egentligen inte i skrift. Klicka länken så fattaru)

13 Going on 30 Seconds to Mars

The Tallest Man on Earth Stood Still

The Life of David Gray

Ariel Pink's American Graffiti

Junior Boys Don't Cry

Is Tropical Thunder

The Sparklehorse Whisperer

Mew Jack City

Marilyn Mansoon Wedding

The Bridge of the River Quasi

Män som hatar kvinncy Jones

Släpp fångarne loss det är Gwar

Cypress Notting Hill

The Essex Green Mile

The M Ward

The Shinsing

Doctor Ice T and the Women

Sixteen Candlesmass

Frightened Rabbit Hole

The Painted Veils

The Joy Luck Teenage Fanclub

Vaya ConTagion

Raiders of the Lost the Ark

Death at a Dark Funeral

A Vetivery Long Engagement

The Third Catherine Wheel

Ben Harper's Island

Vanilla Ice Sky

Goodfela Kuti

Apocaflaminglipse Now

Y Tu Mama Cass También

Erik the Vikingarna

Look Who's Talking Heads

Thomas DiLeva och Låta dö

Dogville Crawford

Blue Velvet Underground

This Perfect Day of the Dead

The Men Who Stare at Loosegoats

White Men Kent Jump

The Soundtrack of Our Life of Others

A Histori Amos of Violence

Florence + The Machinist

16 Candles Horspower

Troi couleurs: La Roux

Damien Jurado the Right Thing

V V Brown for Vendetta

bob hundraen dalmatiner

The Magnetic Fields of Dreams

The Pains of Being Pure at Braveheart

The Ryan Addams Family

Wilco to the Dollhouse

CaroLA Story

The Queency Jones

Bullet over Broadway

Tower Feist

The Waylon Jennings We Were

The Cars 2

Radiohead of State

Interview With a Transvision Vampire

Queenception

…And You Will Know Us By the Trail of Evil Dead

24 Hour Party M People

Airportishead
…eller Airportisheads


-----

Sen finns det ju massa filmtitlar som är insprängda i bandnamn och/eller vice versa, och bandnamn som till fullo överensstämmer med filmtitlar, vilket ju inte riktigt blir lika roligt…
Som typ:

LadyKillers

M People

Enemy At the Gates

Warren G

The Twilight Sad

Jumper

The Queen

Ice Cube

Velvet Underground

Firefox AK

Herman Dune

Ghost Dog

Con Air

Hajen

Sly and The Family Stone

Public Enemies


Taken by Trees

…aaaaah, whatever.

(vill man för övrigt följa mig på twitter så följer man Mr_K_Twig)