onsdag 23 januari 2013

C.


Märkligheten som alltid ligger i sammanträffandet. Att allt händer samtidigt. Eller det där med att saker och/eller händelser har en benägenhet att komma i klumpar om tre.
Eller bara slumpen. Som om det är det som är grejen här. Nej, det är det ju inte.

En kollega för på tal hur hens pappa häromdagen gett hela familjen ett hälso-scare. Hen och vi närmaste två skrivbordsgrannar börjar samtala om hur våra föräldrar faktiskt börjar bli gamla, om att deras hälsa och ständiga närvaro i våra liv inte längre kan tas för självklarheter. Om de nu någonsin gjort det. I synnerhet handlar samtalet, av någon anledning om våra fäder.
Någon timme senare ringer den andra skrivbordsgrannes telefon. Plötsligt måste hen dra från jobbet. Skärrad.

Ytterligare ett par timmar senare tar jag mig från jobbet, helt enligt schemat.
Kommer hem. Trött.
Då ringer min mamma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar