**

För alla er som såg bilden i mitt förrförra inlägg (vilket är exakt och precis noll personer och inte en enda kotte) och frågade sig varför jag inte photoshoppat in ett metspö i famnen på Fru Velander, så är det självklara svaret att det skulle ha varit alldeles för uppenbart. Och inte alls lika meta även om det skulle vara mer meta.

I stället får ni här en gammal liten dikt som jag skrev en gång i tiden. Helt apropå alltså.

Meta

Jag satt länge med mitt spö vid vattnet.
Plötsligt lyckades jag fånga
en krok med en mask på.