Det började med tokvinter och därtillhörande trafikkaos. Det slutade med tokvinter och därtillhörande trafikkaos. Däremellen var det toksommar, utan tillhörande trafikkaos. Och valrörelse på det. En rörelse mot ett val där moderaterna vann, men där det knappast fanns några vinnare. Ett nytt parti i riksdagen som hävdar att de inte är rasister, men som i all sin folkdräktsprakt tog åt sig och surade iväg när en präst talade kritiskt om rasister. En laserlös laserman spred skräck och åkte, av allt att döma, fast. Samband eller inte?
I den svenska tv-soffan var det Så mycket bättre, medan allt annat uppenbarligen var så mycket sämre; bortskämda barn curlades till förbannelse, idoler idolade vidare i vanlig ordning, På spåret var på spåret, melodifestivaler på dekis, allsånger på skans, stjärnor på slott, fångar på fort… kommer inte ihåg om det hänt nått utöver det vanliga i tv. Eller just ja, några kungar knullade runt i Tylösand. En annan kung knullade runt i en bok, men valde att inte prata om det. "En Svensk Tiger", skulle man kunna säga (även om den amerikanske Tiger gjorde lite mer än att vända blad på sin presskonferens).
Prata om det var emellertid många valde att göra först på twitter och sedan ut över internätets gränser. Detta till indirekt följd av att en läckande australiensare har eller inte har gått över det sexuella medhållets gränser.
I samma veva pratade man en hel del om vad som hände på Stockholms Drottninggata mitt i julrushen. En stackars förvirrad snubbe ville vara terrorist och lyckades i den mån att han (tackålov) misslyckades med annat än att spränga sig själv i luften. Sverige kännde sig omskakat (men, jo om man ska vara cynisk, samtidigt lite stolt över att vara viktiga nog att terrorattenteras). Och folkdräktspartisterna fick för en liten stund grumligt vatten på sin fastrostade kvarn.
Och där, ungefär, är vi nu.
Så, i något bättre korthet, här är lite grejer som (för mig och för världen ur min synvinkel) var årets…
…bortglömda ämne: klimatet. Detta alltmedan en toksommar omgärdades av två tokvintrar. Kungen tog förvisso upp ämnet i årets sista skälvande minuter, men ingen lyssnar riktigt på vad han har att säga sedan han inte sagt något om det alla ville att han skulle säga något om.
…sköna nya värld: Twitter. Okej, Twitter har funnits ett tag, men nu pratar jag om en skön ny värld för egen del. Jag började twittra.
…osköna nya värld: SD i riksdagen.
…inköp: lägenhet. Jaja, flerhyresrätteråtfolket å allt det där, men jag är så jävla nöjd med min lya.
…prylköp: Bluetoothstereoplupparna. Lovem. Nä, jag har ingen iPad. Behöver ingen iPad (än?).
…klarademiguppenbarligenutan: tv.
…återfunna kompis: Johanna B (som förr var Johanna E).
…polettnedfallssammanträffande/återfunna kompis #2: Jenny L. Som jag uppenbarligen träffat tidigare.
…nya kompis, som jag egentligen inte alls känner (än?): Lina T.
…otursförföljda land #1: Haiti.
…otursförföljda land #2: Polen.
…otursförföljda yrkeskår: Gruvarbetare.
…läcka #1: Mexikanska gulfen. Oops.
…läcka #2: Wikileaks.
…synonym: "Wikileaks" (="sprucken kondom").
…hashtag: #prataomdet.
…ord: "Teppanyakihällsrealism".
…tung-/penn-/tangentbordsvrickare: Eyjafjallajökul.
…suffix: "-ma". Började nog egentligen emigrera från "sötma" till "tröttma" redan 2008, men det känns som att det under 2010 nådde sin kulmen. Så det får räcka nu va? (Om man exempelvis känner sig kåt på att använda ett annat ord för "kåthet" än just "kåthet" så tycker jag att man, i stället för att säga att man känner "kåtma" över att få använda ett annat ord för "kåthet" än just "kåthet", säger att man använder sig av det något bortglömda, men ack så korrekta och användbara "kättja", och att man således kan säga att man känner "kättja" över att få använda ett annat ord för "kättja" än "kåthet". Kanske man skulle börja med varianten (ev. umlaut+) "-ja" i stället? "Många lider av fettja, men slutar inte äta för de känner sällan någon mättja"…hmm…).
…rubrik: "FULLSTÄNDIGT KAOS ÖVERALLT", Aftonbladet. Äntligen.
…tråkiga faktum: Nätbashing har blivit ett sätt att leva.
…artikel: "Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva".
…pararubrik: "Vindsvåningar har blivit ett sätt att döda".
…blogg: TVR. (Nej, jag är realist och vet att min egen blogg, hur vass den än är, blott är ett höstrå i en nålstack.)
...man av folket: Kungen. NämenvadmenardunuHåkan? Jo såhär: Snubbe som vill vara en helt vanlig snubbe men som råkar ha massa "makt" i det att han är "the King" lixåm samt en umgängessfär som ger honom möjligheten att vara gubbslem. Precis som en tyvärr stor del av vår manliga befolkning gör utifrån den makt och de möjligheterna de råkar ha att vara. Betydligt mer för Sverige i tiden än att springa omkring och klippa band, hålla strama middagar och hälsa artigt på världens mäktiga.
…kvinna av folket: Prinsessan. Jo, men we love her jö.
…bröllop: Ingrids och Robs.
…sporthändelse: Huh?
…Cornelis: Trubbe Mollberg.
…metametametametametametametametahumor: Grotesco.
…kris #1: Sossarna.
…kris #2: Pressetiken. Förstår precis hur kvällstidningarna resonerar, känner dem ju ganska väl. Men jag är rädd att vi (de) tagit klivet ut i en väldigt hal backe, att kranen för vilka uppgifter som får publiceras dessvärre är öppnad och ostängbar. Alltmedan programledare och journalister intervjuar gamla ex i partiledarutfrågningar, äter ostbågar med riksdagspolitiker och får gå på grund av syskonskap – och alla missar poängen (fråga mig gärna vilken den är).
…bästa fiasko: ESC. Fin låt, katastrofalt resultat. Får vi lägga ner melodifestivalen nu, bitte?
…äldsta tonåringar: Chloé Schuterman och Anton Abele.
…dödade Shrödinger-katt: Lennart Johanssons pokal.
…glada nyhet: Aung San Suu-Kyi blev frisläppt från sin husarrest.
…ickenyhet: Snubbe blir inbjuden på kronprinsessparets privata bröllopsfest på Drottningholm av misstag. Snubbe "väljer" att inte gå. Hihi. LOL.
…Håkan i media #1: Prydde Sydöstrans löp. Sossarna i Karlskrona gick i taket över att inte, som brukligt, få vara på Den lilla rödas löp numret efter första maj.
…Håkan i media #2: Var med i Aftonbladet. Det knäcket fick flest klick på Bladetwebben den dagen. Fler än sista-minuten-hjälp-med-deklarationen-knäcket. Dagen då deklarationen skulle vara inne. (Var sedermera med i massa andra tidningar och radioprogram också, men jaja…)
…Håkan i media #3: Var med i tv. Och har nästan aldrig varit så onervös i hela mitt liv. Jättemysko. Förvisso fungerar jag tvärtom i de flesta avseenden, så varför inte i detta? Eller är det så att tv-snubberi i själva verket är mitt kall??
…doft: "Relief" by Carola.
…evighetsprojekt: Håkan försöker bygga en bokhylla (nu inne på dag 83…ish).
…svenskar: Johanna Koljonen, Lina Thomsgård, Robyn, Felicia Margineau, Noomi Rapace, Emelie Holmquist. Med den här kategorin åsyftar jag alltså människor som på ett eller annat sätt utmärkt sig och gjort ett påtagligt intryck och avtryck, på ett ickedåligt sätt, i det svenska samhället och samtalet. Jag vill inte dra några egentliga växlar över det sammanträffande faktum att alla dessa är kvinnor, men det är likväl lite anmärkningsvärt. Visst, det finns gott om kvinnor som gjorde dåliga saker och många män som gjorde bra och beundransvärda saker – men de män som under 2010 verkligen gjorde avtryck i Sverige gjorde det knappast på beundransvärda grunder: Kapten Klänning, Julian Assange, Sven Otto Littorin, Jimmie Åkesson, Tiger Woods, Knullkungen (fenomenet, inte personen; går här inte in på sanningshalten i den där boken), Peter Mangs, Taimour Abdulwahab al-Abdaly.
Hmmm…
Nåja. Jag kommer säkert på ännu fler grejer, så det kanske blir ytterligare en årets-alltmöjligtlista. Säkert är emellertid att det kommer att komma, inom några dagar hoppas jag, sammanfattningar över musik- respektive filmåret 2010. För I'm pretentiös like that.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar