En liknelse som är för dålig för sitt innehåll

Ibland känns det som att ens kreativitet är ett ösregn och ens existens ett hus med väldigt läckigt tak, och så har man bara en liten bytta att fånga droppar i.
Så i stället för att kunna göra något vettigt med vattnet, typ tja vet inte vad, en vattenrutschkana kanske, sitter man bara där och blir blöt om fötterna.
Och så blir man förkyld. Sen får man lunginflamation och dör.
Tjo!