Direkt efter bombattentatet i Oslo i fredags, den 22 juli 2011, var många (som numera välbekant) snabba att spekulera i, vissa till och med veta, att det var Al Qaida eller någon annan grupp islamistiska jihadtosingar som låg bakom. Spekulationerna/slutsatserna svampade upp i såväl i sverigedemokraters twitterkonton som i tv och tidningar – ja även i den svenska journalistkåren fanns det scoophungriga hyenor som gärna ville peka ett besserwisserfinger mot the usual suspects. Men den dumheten behöver jag inte sitta här och försöka vara intelligentlustig över. Det kan jag ändå inte göra bättre än Stephen Colbert.
Sverigedemokraten Kenth Ekeroth fick exempelvis, tämligen rättvist, en smärre lavin av skit efter att raljant insinuerat den islamistiska skulden på twitter. Detta hade han gjort med orden "Någon som vågar sig på en gissning vem som ligger bakom bomberna i Norge?", och de kritiska tweets som snabbt besvarade honom (ja, som besvarade hans tweet alltså, inte frågan han ställde) replikerade han försvarande med tweets i still med "Frågan jag ställde e frågan alla ställde sig själva direkt. Ist låtsas alla som ngt annat. Patetiskt" och "Exakt hur e det 'människoförakt' att rakt ut ställa den fråga precis alla ställer sig, inkl dig själv? Sluta med flosklerna". [sic]
Men nej, Kent, "precis alla" ställde sig inte den frågan. I alla fall inte med ditt insinuanta förakt mellan raderna.
Men nåja, det var inte riktigt dit jag ville komma…
För det är inte det värsta – för även om vi inte alla, som Kent Ekeroth var/är övertygad om, genast ville oss veta att det självfallet var islamister som låg bakom dådet, så var det, med sannolikheten som kartläsare i det instinktiva tankerallyt, inte alls orimligt att ponera att det mycket väl skulle kunna vara islamisters verk. (Jag skulle själv inte kunna ha blivit mer förfasad eller förvånad om det skulle visat sig vara islamistiska gärningsmän).
Nej, det är när Anders Behring Breiviks skuld och "agenda" är fastslagen och folk inte vill släppa islamistkopplingen som det logiska tänkandet lägger sig i fosterställning i ett mörkt hörn efter att, utan att ha lyckats, frenetiskt försökt besluta sig om det skulle skratta eller gråta.
"Men…men…men Breivik hatade ju muslimer, islamister, mångkulturen och den politik som släppt fram den… alltså måste de ju ha haft någon del i skulden…?"
Vi har ett redan välstött och välblött exempel i sverigedemokraten Erik Hellsborn, kommunalpolitikern i Varberg som när Chrille Egefur intervjuar honom i Hallands Nyheter om det blogginlägg han skrev i söndags – Vilket bland annat innehöll slutsatsen att "Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde” – vidhåller att mångkulturen är att skylla för att en blond norrman för egen maskin slaktar nästan hundra personer, de flesta av dem barn.
Han står alltså stolt fast vid sin idioti och kan inte – som många andra grododlare, såväl sverigedemokrater som andra – inte längre ursäkta sig med att tja, jag var kanske lite snabb i att dra slutsatser och jag uttryckte mig kanske lite klumpigt. (Det har i stället några av hans partikamrater försökt göra, genom att ta avstånd från hans uttalanden).
"Asså men ååhh… orka gnälla på Hellsborn, han är sverigedemokrat, and stupid shit like that is what sverigedemokrater do… "
Kejrå.
Men sen har vi personer och massmediala opinionsbildare som Ulf Nilson, profilerad skribent i Expressen sedan, tja, 1786 som redan tidigare kritiserats sedan han lyckats solka ner sina stundom fina och humanistiska slutsatser med äckligt bruna fläckar. Han skriver i sin krönika i måndagens Expressen att det som hände i Oslo och på Utøya lika gärna skulle kunna hända i Sverige, och att vi "borde…närma oss varandra, försöka få i gång en civiliserad dialog" för att förhindra att så sker.
Och det är ju faktiskt väldigt fint tänkt. Medmänsklighet, kärlek och omtanke. Det finaste vi har, jö!
Men.
På vägen till denna fina tanke tycks hans argumentation gå i exakt samma bakvända bana som Erik Hellsborns.
Nilsons krönika inleds med orden "Kan det hända här?I Stockholm? I Göteborg?I den stad runt Rosengård som kallas Malmö?"
Den sista av dessa fraser kan egentligen, i ensamt majestät, tolkas som väldigt fin: Den stad runt Rosengård som kallas Malmö".
Men i det här sammanhanget packas den på med så mycket unket insinuerande att den genast ruttnar.
Idiotiskt.
* * *
Jag vill här gärna hitta ett exempel för att övertydligt visa hur idiotiska den här "argumentationen" är, men den är så knasig att jag fanimej har svårt att koka ihop något bra. Låt mig fundera en stund. FORTSÄTTNING följer…
Jag vill här gärna hitta ett exempel för att övertydligt visa hur idiotiska den här "argumentationen" är, men den är så knasig att jag fanimej har svårt att koka ihop något bra. Låt mig fundera en stund. FORTSÄTTNING följer…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar