Dagens ritt: Hovmästarlasagne

Ibland har man som ordvitsare chansen att äta sig riktigt mätt.
Som idag.

Så nu blir det rida av – föl med!

Dagens ritt var ju nämligen Findus lasagne, som blev en riktigt ryktbar rätt då den visade sig innehålla lite häst! Jag har själv inga problem med foder av den här typen, så jag tycker inte den var något att oroa sig för vad gäller den djupfrysta maten här; det är ju inte direkt någon ko på isen.

Men som sagt – där nyheten om hästköttet i lasagnen fick vissa att må lite illa, fick det mig att kaskadspy ordvitsar. Inom galoppet av ett par få minuter hade jag en hel trave hästrelaterade lasagnevitsar. Det var bara att bygga ihopp dem, lite som en Legolasagne. (Hette han alltså Agne i andranamn?) 

Den här bilden tog jag helt enkelt och "lånade" från Teh Interwebbz, (närmare bestämt HÄRIFRÅN) för att illustrera.

Jag kunde liksom inte tygla mig! Särskilt när jag blev varse att Findus är hovleverantör av lasagne!
Men visst – manken tycka att det hela equusligt, men det går hela tiden att komma ponnya ordvitsar. Man kan liksom inte sluta, det galopperar så lätt iväg. Som när man smakar något riktigt gott – man tänker bara ta ett litet bet,sel har man, hux fux, plötsligt slukat hela lasagnen!

Många blev ju emellertid väldigt frusterade och sadel att för att gilla Findus efter det här så måste man vara en riktig fullblodsgalning. Så jag är rädd att den här nyheten kan leda till kavaller. Jag har emellertid svårt att se att det egentligen är något att slå bakut över. Man behöver liksom inte skena!
Jag vill inte verka kallblodig, men så länge man står på köttätarsidan av vegetariangränsen, så är det ju inte nödvändigtvis någon negativ smakupplevelse att äta häst – fråga vilken hovmästare som helst! Det passar dessutom väldigt bra att skölja ner det hela med lite brunthé. Eller ett glas must, eller tang. Eller kanske musttang? Visst, det finns rätter som är godare – galopps är exempelvis något som många vill äta i stallet, om man får tro de senaste galopp-undersökningarna, men ändå…

 …om det nu bara är hästkött man behöver oroa sig för i Findus varor? (jepp den här bilden är likaledes tämligen olovligt lånad från internätet, närmare bestämt HÄRIFRÅN) för att illustrera.

Dock finns det ju många hästälskare i det här landet, så Findus bör nog tänka på sitt rykte. Efter det här kan man kanske inte rida ranka dem så högt.
Ja, hur ska de f'jording på det här? Kanske det vore bäst för dem att i stället så att säga satsa allt på samma kuse, russta upp ordentligt och gå all-in med hästköttsprodukter? Nästa djupfrysta vara – Lipizzan? Ja, skimmel och pannkaka…

För det är ju ingen mening att gråta över spilta mjölk, för skrattar häst som skrittar sist!
Ja, höhöhö…  Manen vad man äter,

Neigh, nu bör jag nog avrunda, jag känner att det redan gått hästlängder överstyr. Man blir liksom lite bläsé.
How stable am I, you ask? Tja, säg det, man bör nog vara lite otyglad för att kratsa ihop ett sånt här bloggingnägg.

Yadayadayada, something something, piaff…