tisdag 30 juli 2013

Ondskan.

Ondskan. Den förbannade jävla ondskan.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Amanda Todd, Rehtaeh Parsons. Linnéa. "Nirbhaya"… och så många andra utsatta. Så många fler kända fall. Ännu så ofantligt många fler okända.
Steubenville, Bjästa, Munirka, Rödeby och så många andra ställen. Överallt.
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Ondskan, som fördjupas och stärks av det blotta faktum av att den tyck frodas i en låtsasvärld, där det så klart inte kan vara brottsligt att sprida en lite pinsam bild, det är ju bara ett par klick, bara på skoj, där det är okej att sätta på en 16-årig tjej som är berusad bortom all kontroll förutom den som krävs för att lyckas spy sitt enorma misstag ut genom ett fönster, att ta raljerande bilder av den där skojiga våldtäkten av den där tjejen som så klart får skylla sig själv efter som det ju liksom inte var under pistolhot hon tog de där första klunkarna sprit, att sprida bilderna, vind för våg, det är ju bara några klick, bara på skoj…

Onskan, som bara sprids och sipprar in överallt och rotar sig fast och växer sig stark när samhällsstrukturen går med på låtsasvärldens spelregler, att det ju inte är något att hetsa upp sig över, inget man kan göra något åt, det är ju bara på skoj. Pojkstreck, typ. Pojkpojkpojkpojkpojkstreck. Bara på skoj.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Nej, det är inte bara tjejer som faller offer för förnedring, för mobbing, för hån och hat på nätet, på skolgården, på arbetsplatsen, i hemmet. Det är ofta att så är fallet, men inte alltid. Och det är inte nödvändigtvis killar som är gärningsmän.  Det är ofta att så är fallet, men inte alltid.
De som råkar illa ut i de här fallen gör det emellertid, vill jag hävda, alltid till följd av en patriarkal maktordning, ett mönster där någon — tjej, eller kille, plugghästnörd eller förståndshandikappad, egentligen precis vem som helst — kommer i vägen för någon som
på eget bevåg eller pushad av ett pennalistiskt grupptryck eller nästintill i en masspsykos — med destruktiv makt utnyttjar mot en annan, en utsatt, människa det faktum att hen själv, på något jävla vänster hamnat i en vedertaget överordnad position.
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Ondkan i att det där ju inte kan vara brottsligt enligt den gamla hederliga synen på brottslighet, det finns ju inget uppsåt, ingen vinning, det är ju bara lite på skoj, inget allvarligt, skärp dig nu, sluta lipa. Lite korkat, kanske. Omdömeslöst, möjligtvis, med kom igen, boys will be boysboysboysboysboys.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Det är, tack och lov, inte olagligt att vara dum. Eller att vara ointelligent, eller korkad.
Men när det kommer till något så ogripbart och abstrakt i sin påtagliga ickeexistens som själen, eller vad man nu väljer att kalla vad det nu är som gör oss mänskliga — där finns det nog inget som bättre kan mäta innehållet i en människas karaktär, de precis lika abstrakta begreppen "ondska" och "godhet", än vad en väljer (!) att göra med sin dumhet — eller med sin intelligens. Att använda sina 76 eller 108 eller 129 eller 154 i IQ till att förvrida sin egen litenhet till något stort och hotfullt och använda den för att utöva makt över en annan människa, som under de tillgängliga omständigheterna, är underlägsen jag kan inte komma på något bättre sätt att definiera ondska i en människa. Om nu något sådant som ondska finns.
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Den förbannade jävla ondskan i att det så klart inte kan vara brottsligt att vara — förvisso möjligtvis inte uppsåtligt beräknande ond, men väl — så förbannat  _ jävla _ DUM _ att man tycker det är okej att ha sex med en 16-årig flicka som visserligen inte sagt nej, eftersom hon är för berusad för att kunna sätta vare sig ord eller handling emot… att dokumentera akten, att med ett skratt sprida dokumentationen, och använda den för att förnedra flickan, för att  håna offret för något som MAN SJÄLV har gjort. Liksom lite på skoj. Tills hon bryts ner. Tills hon tar sitt liv. Slutar att finnas. Lämnar efter sig sorg och saknad, men inga egentliga spår annat än tomheten – eftersom inget annat finns kvar. Glädje, kärlek, allt nedbrutet, förintat.

Liksom bara lite på skoj.
  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar