torsdag 25 augusti 2016

Såga Lund.
Eller "Kränkta vita akademiker."


 

Igår hade "Fråga Lund" återupplivningspremiär. Och det tittade inte bara en säkert betydande del av svenska folket på, utan även några ur nämnda skara som har massa intelligens, akademiska meriter och därtill möjlighet att få sina åsikter publicerade i Sveriges största tidningar. Och hejsvejs, här bidde det sågspån, minsann…
"Fråga Lund" är dessutom ett anagram på "Gå flundra".
Och "Fånga drul." Och "Dunfåglar"…

Jag såg faktiskt på "Fråga Lund" igår (ja, jag tittar ibland på tv när jag är på besök hos mina gammel-gluttande päron, vilket nu råkade vara fallet). Ramlade knappast ur soffan av dess kvalitet, men tycker att, tja, det var väl lite trevligt ändå. För även om jag själv har ett akademiskt förflutet och fler högskolepoäng än vad som är nyttigt, så iddes jag inte anlägga ett kritiskt von oben-perspektiv i paritet med Expressens Jens Liljestrands.
Här försöker ett tv-program popularisera vetenskap till gemene man och sprida kunskap på ett lättillgängligt och trevligt sätt. Något som bevisligen är ytterst välbehövligt i detta faktaresistensens tidevarv.
Visst, det kan absolut göras bättre, och produktionen har säkert både ett och annat att skruva på för att göra det, men spånhögen från Jens Liljestrands sågning lyckas jag (uppenbarligen) inte låta passera mig obemärkt.

 

Jens Liljestrand tycker alltså att nya "Fråga Lund" pissar på "lärdomskulturen". Ja, det gör det möjligtvis, men inte i närheten av den grad till vilken Jens Liljestrand pissar på "icke-lärdomskulturen" (AKA, den mer eller mindre obildade massan). Bara för han inte knockades av massa ny kunskap och insikt, på grund av att han ”som disputerad lundensare” (!) säkerligen är mer beläst och intelligent än de flesta, betyder inte det att Fråga Lund är kass.
Vill Jens Liljestrand lära sig nya intressanta saker föreslår jag att han, i stället för att kolla på Fråga Lund (vilket jag – *brasklapp* – vet att han här förvisso har mer eller mindre som uppgift att göra) besöker någon föreläsning. Förslagsvis i Lund. Eller youtubar några avsnitt av den förnämliga engelska tv-serien "QI", om det nu är en mer underhållande variant av kunskapsinhämtning som efterlyses – den har nog fan gett mig mer av både kunskap och skratt än hela min mångåriga tid i Lund. (Den svenska, och påtagligt lundensiska, upplagan ”Intresseklubben” håller också hyfsad klass, även om den inte riktigt kan mäta sig med originalets förhållandevisa briljans).


Eller retar Jens Liljestrand sig bara på hur den ärade expertisen i programmets panel nedlåter sig till att syssla med underhållning utanför studentikosa spexcirklar och skojfrisk kårpennalism? Spilla kebabsås på min tweedkavaj – skämmes, ditt imbecilla hjon! Fly mig ett glas punsch innan jag få stora dåndimpen!

 

"Finns otur?" må verka som en tramsig fråga, som Jens Liljestrand, tycker, men jag tycker den besitter en synnerligen intressant och relevant filosofisk dimension i diskussionen om vikten av det abstrakta gentemot det konkreta och och hur något som "inte finns" i vår begreppsvärld likväl blir ytterst betydelsefull.
Jag har på senare år otaliga gånger förfasats över allmänhetens – och den näthatande synnerhetens – oförmåga att å ena sidan se världen i annat än svart-vitt och å andra sidan (tja, egentligen samma enfaldiga ena sidan) identifiera och värdera omvärldens abstrakta aspekter (saklighet och fakta vs känsla och insinuans, etc…). Utifrån det tycker jag den här framlyfta frågan är synnerligen intressant och välbehövd.
Jag tycker att panelen lyckades flika in lite intressanta påpekanden om detta på ett ganska bra sätt och därtill blurra lite kring ämnet otur utifrån andra infallsvinklar.
Här håller jag, på ett vis, möjligtvis med Jens Liljestrand – i det att programmet stundom klippte lite väl snabbt från ett ämne till ett annat. För jag skulle gärna se ett helt Fråga Lund-avsnitt vigt åt diskussioner kring denna ”tramsiga fråga” (exempelvis hur vidskepelse alltjämt – trots att det är tramsigt – ibland villkorar vår tillvaro; avsaknaden av 13:e våningen i amerikanska byggnader, ocd-beteenden, fullständigt hitte-på som får styra politiska diskurser, etc, mm, osv…)

 
Okej, kanske är jag lite väl hård i min irritation över Jens Liljestrands irritation. Kanske hade han bara vaknat på fel sida igår. Men i sådant fall gjorde jag det idag.
Och visst – "Fråga Lund" kan nog utan fara att kollra bort tittarna från tv-rutan våga gå lite mer på djupet i den vetenskapliga diskussionen – gemene man må vara korkad och okunnig till den grad att Fråga Lund blir en viktig folkbildare, men hens intelligens och nyfikenhet tål nog att kittlas mer än den gjordes av programmet igår. Om det håller jag med en annan "Såga Lund"-skribent, Sydsvenskans Linda Fagerström, om, liksom uppfattningen att produktionen gärna kan tagga ner lite med hipphetsdesperationen. Kanske svepande lite mindre med strålkastare över tv-studion mellan inslagen och skoja bort dem i lite mindre utsträckning. M
en att gnälla på att Kristian Luuk är Kristian Luuk och omnämner den samlade kompetensen med superhjälte-aktiga epitet i ställer för att titulera dem enligt tillbörlig akademisk sed – det känns ungefär lika progressivt som en tvångsmanlig fracksittning i gängse nationskällare.

Och apropå progressivt – ja, jag saknar också de fyra glaspanelerna framför Jan-Eyvind Svans ögon (må han vila i frid), men även om SVT nog skulle kunna balansera lite bättre mellan de lundensiska anorna och nya generationers moderna tv-vanor så bör de inte skrämma bort de sistnämnda genom att helt viga sig åt de förstnämnda. Det skulle säkerligen bli bra tv för oss ex-akademiker som inte ens lyckades bli överliggare men alltjämt hyser stor kärlek för kun- och vetenskap, men den där folkbildande uppgiften som belackarna här håller så högt skulle det nog inte bli mycket bevänt med, inte där det verkligen behövs.

Hmmm. Jo, det känns nästan som att det känns lite varför-lyckades-inte-jag-bli-professor-avundsjuka från de blott till journalistikens tyckande lyckade skribenterna…
Those who can, do. Those who can't, teach
, och allt det där. And those who can't teach, write sågande tv-recensioner på tidningarnas kultursidor om dem som kan både göra och lära ut.
(Och jag skriver ett sågande blogginlägg som ingen läser om dessa kulturskribenter. Nej, ironin undgår mig inte.)
Hur välutbildade och kultursidornas tv-skribenter än är så är troligtvis experterna i "Fråga Lund" lik förbannat snäppet vassare. Och de tycks inte ha något emot att förklara för svensson att otur både finns och inte finns eller att en längre person har längre till horisonten än en kort eller att människans spatiala orienteringsförmåga är starkt beroende av synsinnet, för sålunda har evolutionens betingelser klurat till det.

 

Eller är det månne så att de kritiska recenserande skribenterna, kanske hand i hand med nämnda avund, saknar de gamla gubbarna och tanterna, vars trovärdighet och kunskap var så respektingivande på den gamla goda "Fråga Lund"-tiden? Herrejisses – de här nya akademiska panelhöjdarna är ju för böfvelen inte mycket äldre än jag själv… Fan, jag har blivit gammal… Vad har jag gjort med mitt liv…?

Inte fan vet jag.
Fråga Lund.


1 kommentar:

  1. https://docs.google.com/document/d/16InHk6odnEPMB8HVvv66714Z9vxLib_hAw8KMzVK57w/edit

    SvaraRadera