Mental istid.

Ett par påvägtilljobbetimorsefunderingar.

#1:
En minus idag. Två grader kallare än igår. Och groteskt mycket trängre på tunnelbanan. Både logiskt och tämligen korkat. Logiskt på så vis att det är klart att många stockholmiter väljer tuben när bilkörarförutsättningarna, liksom temperaturen, tippar över från plus till minus.
Men är vi verkligen så pragmatiskt halkrisksparanoida att denna pyttelilla temperaturdipp unisont får oss att lämna bilen hemma? Är skillnaden så markant? Bilkörning, +1°C = Pelleibotten. Bilkörning, -1°C = Dödsförakt. Eller?
Nåja, nu är det inte här knäppskon klämmer om min irritationstå – det går ju inte att komma ifrån att nollstrecket de facto är en ganska avgörande gräns för vattens frystendens och därmed halkokynne, och vi svennar vet ju mycket väl att så fort första frostgnistret glimmar till på asfalten är det totala trafikkaoset här (faller det därtill en snöflinga eller två överraskas vi ofelbart av en vargavinter av guds nåde och fullständigt oframkomliga vägar).
Nej, det som är sådärlitelagom puckat med en morgon som denna är egentligen inte just den här morgonen utan alla de andra morgnarna, de när väglaget är mer gynnsamt: för när minusgraderna, halkan och bilkvarlämningen anländer visar det sig att stockholmarna ju inte alls har några egentliga problem att ta tuben i stället för sin bensinbolmare.
Sermanpå.

#2:
Asså tjejer som sminkar sig på tunnelbanan.
Okej, hela sminkföreteelsens vara och intedito har stötts och blötts och concealats och ansiktsvattnats både en och fjärtitolftontusentrehundraknyttifem gånger, så det tänker jag inte göra här. Idkar ju själv fåfänga titt som tätt (om än i motvind), så who am I to judge. Fine by me, gör vad ni vill.
Och jag fattar definitivt att man skjuter på morgononritualer till förmån för lite extra snark. Så jag säger inte att det är fel. Men det får mig alltid att undra…
För vem sminkar sig dessa tjejer/kvinnor? Uppenbarligen inte för oss medmänniskor på tunnelbanan i alla fall. Vi är tydligen inte värda deras "bästa" look… utan får nöja oss med (den något påträngande) påminnelsen om att personen i fråga i själva verket är "fulare" än hon vill ge sken av att vara. Vilket ju torde vara lite kontraproduktivt, ja helt stick i stäv med hela sminkpoängen. Eller?
Sätter här orden "bästa" och "fulare" inom citationstecken för att poängtera att det inte rör sig om min åsikt, eller någon som helst värdering från min sida, utan om en logikstyltig härledning av ett eventuellt upplevt sminkbehov.
Såg en sån där grymt snygg, ja riktigt vacker, tjej på tuben i morse. Faktum är att just den här tjejen redan var färdigsminkad, och väldigt snyggt och (antar jag) skickligt sålunda, på ett "naturligt" och inte övertydligt sätt. Men nu stod hon och snackade med sin nästan lika grymt snygga kompis, samtidigt som hon hela tiden speglade sig putigt i sin mobiltelefondisplay och fipplade med en hudcell på överläppen (det torde av allt att döma ha varit nån läppglansmolekyl som hamnat på sniskan eller nått). Vips drog hon (mitt i den påtagliga tunnelbaneträngseln) ur sin handväska upp ett litet sminkkit (och med "litet" menar jag "påfallande likt en avancerad hobbyfiskares draglåda") för att ta sig an det fullständigt osynliga problemet lite mer handgripligt.
Och plötsligt såg man bara sminket, inte tjejen. Plötsligt var hon bara "snygg" och inte alls särskilt vacker längre.
Okej, jag är ytlig – det kan säkert ha varit en väldigt vacker människa, där under (eller för all del "i") sminket. Men det gjorde det liksom inte direkt lättare att utgå ifrån.