Parlamenvanurå?

Några sammanfattande tankar rörande dagens och gårdagens parlamentariska krumbukter. Och jo jag vet, att göra sig lustig över våra folkvalda är lite att sparka på den som ligger, eller – för att parafrasera den briljante Emil Jensen – att ligga på den som sparkar. Men ändå...

• Vad trevligt ändå att Jimmie Åkesson faktiskt lever som han lär och kränger på sig folkdräkt...han är nog en hyvens kille trots allt... – tänkte nog Jimmie Åkesson, i ett infall av illa dold lurighet, att gemene svenne skulle tycka.
  
  
• Vilken jävla idiot/pajas (och usch och fy att besudla Blekingedräkten så där)! – tror (hoppas) jag att gemene svenne tyckte.
  
  
• För övrigt hade han enligt uppgift hyrt folkdräkten på Skansen. Han äger alltså inte en själv. Nä minsann! Sluta hyckla nu – det krävs mer än en Blekingedräkt för att få mig att tro att du lever som du lär (hur idiotiskt det levernet än är)! Åtminstone att du dansar folkdans! VI VILL SE – JIMMIE DANSA (schottis)! VI VILL SE – JIMMIE DANSA (schottis)!
  
  
• Biskop Eva Brunne talar om människors lika värde. SD lämnar kyrkan i affekt. Visst hade det varit roligt om Jimmie Åkesson hade sammanfattat det så här: "Hon pratar om människors lika värde. Det gillar vi inte. Vi gillar inte lika – VI GILLAR OLIKA!"
  (Tack Stefan för denna formidabla ordvrängning!)
  
  
• Jimmie Åkesson har aldrig känt sig så kränkt, säger han. Han påpekar även för fjärtitusende gången att SD inte är ett rasistiskt parti. Way to go att inte vara rasist – genom att ta åt sig som fan när någon, utan att nämna några namn, fördömer rasism (och därtill reagera med samma diplomatiska finess som hos en fyraårig dampunge med blodsockerfall).
  
  
• SD gillar alltså inte kyrkans/kristendomens "vänsterextremistiska" idé om att älska sin nästa and all that junk. Nähä, men då får de väl konvertera till nån annan religion då. Islam ligger kanske nära tillhands?
  (Tack Pernilla för denna lysande betraktelse!)
  
  
• Eller tänk om de faktiskt inte lämnade kyrkan i affekt. Tänk om det var någon som skickade dem på toaletten!
  
  
• Att gå på toaletten är alltså, om man ska ta Åkesson på orden, något riksdagsmän gör endast om de blir skickade? Alltså endast som strategiska undanmanövrar, påbjudna av överordnad politiker? Toalettbesök som politiskt dribbel? Tja, med tanke på den mängd skit sverigedemokrater (liksom många andra politiker) trycker ur sig i den politiska övertygelsens namn så ligger det kanske något i det...
  
  
• Nä, så konspiratorisk är inte ens jag att jag tror att Christina Höj Larsens (v) illa tajmade toalettbesök var ett intrikat maktspel. Riksdagsmän har också behov. When you gotta go, you gotta go, lixåm. Nöden har ingen lag…stiftande makt, tydligen.
  
  
• Men jo, klantigt var det att på detta sätt bokstavligt talat skita (eller kissa?) bort sin röst.
  För att riksdagen ska kunna undvika dylika pinsamheter framöver håller jag nu på och utveckla min nästa uppfinning: "Riksdagsblöjan" (TM. Patent pending) (vilken alltså inte är någon upp-och-gå-blöja).
  
  
• Vore det för övrigt inte skojigt att sänka volymen på ljudet från talarstolen om Christina någon gång får ordet?
  
  
• Ett annat roligt riksdagsnamn som många uppmärksammat idag är Anna-Karin Hatt (c), regeringens nya it-girl. Ja, det blir inte svårt att sätta rubriken på nyheten om hon skulle tvingas avgå.
  Så nu har vi en Hatt i regeringen; nog för att blockpolitiken på senare år alltmer rört sig mot ett tvåpartisystem likt det amerikanska – men övergav vi inte Hattar och Mössor-indelningen för ganska länge sedan? Finns det ens någon Möss i riksdagen? Finns det Möss i riksdagen?!
  
  
• Sen tycker jag det är märkligt att det blev ett sånt ståhej om att någon rödgröning röstade på Alliansens talmanskandidat. Okej, det är måhända lite anmärkningsvärt – men om det inte är "okej" att vika från parti-/blocklinjen i en dylik votering, varför då räkna riksdagsmännens individuella röster alls?
  
  
• Hade vederbörande femtekolonnare varit sitt block trogen så hade den rödgröna talmanskandidaten, Kent Härstedt (s), haft en chans att väljas, med minsta möjliga marginal (inräknat det faktum att Thomas Bodstrumpa var transatlantisk och Christina Höj Intelligensnivån "avlade sin röst" i toaletturnan). Och då skulle man ha varit beroende av rösterna från 20 små folkdräktsivrare.
  
  
• Tänk om det kanske var så att den "felröstande" rödgröningen röstade fel just för att slippa få "sin egen" talman vald endast med hjälp av SD? (Ett idiotiskt resonemang, javisst, men det vore inte första gången det dykt upp under det senaste paret veckor.) Det kanske rentav var Härstedt själv?! Eller så röstade vederbörande som vederbörande gjorde på grund av att vederbörande – ve och fasa! – tyckte att den nu valde Per Westerberg (m) var den mest lämpade kandidaten för uppdraget?!
  
  
• Stockholms konstgräsborgarråd Madeleine Sjöstedt (fp) twittrade idag besvikelse över kungens öppningstal: "Kungen nämner inte främlingsfientligheten utan talar om tolerans. Det räcker inte! SD lär uppfatta detta som att de ska accepteras. Svagt."
  Eh...jo, Madeleine, det ska de faktiskt. Det är liksom, eh, vahetere... demokrati. Det finns ord man kan koppla till att inte acceptera ett demokratiskt invalt parti, ord som annars i allmänhet tycks lättare att använda när man talar om sverigedemokrater... "Tolerans" är inte ett av dem. Och kom igen – är det inte bättre att fokusera på det positiva, att vara tolerant, än att fokusera på det negativa, att vara intolerant? Att vara konstruktiv, att jobba för något bra i stället för mot något dåligt?
  Och kungen ska väl för övrigt, av sed, inte komma med politiska ställningstaganden, vilket det alldeles för lätt hade kunnat tolkats som om han bashat främlingsfientligheten (i alla fall av SD, uppenbarligen), hur rätt det än hade varit rent moraliskt? Han ska väl vara svag, eller? Eller på sin höjd lagom ljummen? Eller vill vi ha en stark kung med politisk makt nu helt plötsligt?
  Nej, vi får nog snällt ta den folkvalda skeden i vacker hand, bita i det bruna äpplet och acceptera sverigedemokravlarna i riksdagen. Att acceptera deras åsikter och politik är emellertid en annan femma…
  
  
• Karin Hübinette får gå från sin post som programledare för SVT:s "Agenda". Detta då hennes storasyrra, Hillevi Engström (m), nu blivit arbetsmarknadsminister. Det är jag den första att beklaga (Karin Hübinettes avgång alltså; vad jag tycker om Hillevi Engströms ministerskap låter jag vara oskrivet) – hon har sköt det jobbet galant. Men tycker jag det är fel att hon går? Nope.
  Många tycker emellertid det. Även högt uppsatta och inflytelserika journalister anser att det är mer eller mindre bisarrt. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson är en av dem: "Jag tycker att Karin Hübinette borde få fortsätta på 'Agenda' trots att systern blir minister. Duktiga journalister skiljer på sak & syster", twittrade han idag. Det sistnämnda håller jag med om till fullo. Och Karin Hübinette är en väldigt duktig journalist, som alldeles säkert inte skulle låta sin yrkesroll påverkas av det faktum att syrran sitter i regeringen. Men det är inte det som är kruxet; problemet är det faktum att man över huvud taget skulle ha möjligheten att ifrågasätta Karin Hübinettes professionalitet och journalistiska objektivitet utifrån hennes ofrånkomligt nära relation till en person i maktens innersta rum. Hennes, "Agendas" och SVT:s trovärdighet skulle – om än oförtjänt – tyvärr få sin trovärdighet naggad.
  Och det är något journalistkåren inte behöver. Massmedia har inte minst under valrörelsen fått ta ett helt gäng hårda uppercuts mot det ömtåliga skrotum som är dess trovärdighet. Det har varit journalister som suttit i vardagsrumssoffan och käkat ostbågar med riksdagsmän. Det har varit partiledarutfrågare som i sin ungdom bumpat uglies med språkrör. Journalister som garanterat kan skilja på "sak och syster", men som ändå fått sina arbetsgivares förtroendeställningar att stå mindre stadigt. För att inte tala om den sura sits vi nu satt oss på då en samlad mediakår fram till valet tagit ganska uppenbar ställning mot Sverigedemokraterna, ett parti som nu sitter i riksdagen och som vi därmed måste förhålla oss till precis som de andra partierna. (Ja vi har kanske rent av hjälpt dem på martyrtraven. Tack och lov är journalisternas uppgift gentemot politikerna att granska dem och blottlägga deras eventuella brister, fuffens och idioti, vilket parti de än må tillhöra – så vi lär nog trots allt, med trovärdigheten i sakligt behåll, på goda objektiva grunder kunna fortsätta dra SD i den skit de själva krystar ut).
  Nä, det är bra att SVT nu sätter ner foten och visar var trovärdighetsskåpet ska stå.
  Och jag tror, och hoppas, att Karin Hübinett landar på fötterna.
  
  
• Ja, det är synd att "Agenda" förlorar Karin Hübinette som programledare. Men kan man inte i stället kräva att syster Hillevi lämnar sin post?
  (Och för denna förnämliga vända-på-steken-reflektion tackar jag Lars)