Det handlar om något av det vidrigaste man kan tänka sig. Om hur flickebarn, av tradition, gifts bort till män flera gånger så gamla som dem själva, hur de säljs, hur de utnyttjas, hur de skadas, hur de tas ifrån sin mänsklighet. Om hur en åttaårig flicka dör av skadorna hon åsamkas under den helt tradiotionsenliga bröllopsnattens "fullbordande" av äktenskapet.
Det finns inte ord för hemskheten. Uppgifterna i sig innehåller all hemskhet som går att uttrycka. Det handlar om något som går emot allt vad medmänsklighet (och mänsklighet över huvud taget) heter, om något som helt enkelt måste få ett slut.
Konstigare är det inte, det finns inget att debattera.
Så jag ska inte uppehålla mig vid ämnet. Men väl, en liten stund, vid inramningen av rapporteringen, vid en liten betraktelse av hur automatiserade reklamsnuttar i sådana här sammanhang hugger kommersialismens yttersta cynism mot en som en gaffel i ögat.
För vi snackar om bloggar och nyhetskanaler som möjliggörs av reklamfinansiering. Gott så. Bara att tacka för att de finns!
Men ibland blir det bara så fel, så erbarmligt cyniskt…
Jag drar slutsatsen att den här typen av annonser genereras utifrån någon slags algoritm som fastnar vid olika ledord i det som omskrivs, och som utifrån dem lobbar in de annonser som passar bäst till ämnet. Ofta funkar de kanske, men ibland har de där ledorden liksom inte den positiva koppling till ämnet som jag antar att annonsörerna eftersträvar.
Och med tanke på den utsträckning i vilken det som omrapporteras på nättidningar och i bloggar är allt annat än trevliga nyheter så är detta "ibland" nog egentligen snarare ett "ofta".
Ibland blir den knasiga kopplingen mellan annonsen och artikelinnehållet förvisso lite lyckligt lustig (om än fortfarande cyniskt)…
 |
| Change. Hope. …Do? |
 |
| Tjejer
gillar inte bara hästar. De gillar kossor också. Och killar gillar inte bara spel. De gillar bröst också. Och bönder. Och bönder med bröst. Och spel om bönder med bröst. |
❦
Ja, den här reflektionen gör jag utifrån den hulkning som orsakades av annonsen i slutet av det jag just läst och sett om barngifte i Yemen, den hulkning som nästan fick spyan som byggts upp av textens ämne att slutligen krevera ur mig.
Jag laddar om sidan några gånger för att se om annonsen ändras (det gör den) och huruvida annonsernas variation styrker min hypotes (det gör de). Förvisso dyker det upp någon annons för hotellvistelse i Åre, för någon rakhyvel eller för någon tjänst där man kan jämföra bilförsäkringar (vilken i själva verket, i någon råskruvad tolkning, ger cynismens äckel en ytterligare dimension), men i mångt och mycket är det tydligt att annonsalgoritmen snappat upp att artikeln handlar om ensamma, kärlekskranka män…
 |
| Hmm… har de någon åldersgräns? |
 |
| Yemen… det ligger i Asien, va? |
 |
| Det är ju viktigt att hon blir en vacker, 9-årig brud! |
 |
| Hmm… är de billigare eller dyrare ju yngre de är…? Åh, egen pinkod! (…cyniskt nog än?) |
Observera att jag här inte på något sätt vill diskreditera de företag som ligger bakom annonserna, utan bara den olyckliga cynismen i deras förekomst, hur de råkar göra reklam för varor och tjänster som just här framstår som en gnutta opassande …
 |
| (…även om det ju liksom inte skulle vara några större problem för mig att bespotta Prime-Dates fäbless för särskrivningar och Google Translate-grammatik… |
 |
| …eller påpeka att jag just nu befinner mig ganska långt från Gent och Antwerpen. Och Leuven med, för den delen.) |
 |
| …and being a HOT mother at that! Vilket kan vara lite klurigt om man bara är 12 år och just, med nöd och näppe, överlevt graviditet och förlossning efter att ha blivit våldtagen av sin (betydligt äldre) make. |
…eller med hur jobbigt det kan vara att vara förälder…
 |
| …exempelvis när man ska bestämma hur mycket en ska ta för sin sjuåriga dotter när en ska sälja henne som hustru till en 50-årig gubbe. |
 |
| Jepp, där kom spyan.
❖
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar