söndag 31 mars 2013

Ägget är löst


Så här i tider av påskfirande och tv-program om politiker dras till mitt minne min ömma moders berättelse om en middag hon var på en gång. Det var nån gång strax efter mitten av 80-talet, då vi just flyttat till Gävle, där min pappa börjat jobba på länsstyrelsen som försvarsdirektör.
I egenskap av detta hade han och mamma blivit hembjudna till en av bygdens riksdagstomtar tillika tjomme i försvarsutskottet. Med på middagen var även en annan försvarsutskottstjomme med påtagliga politiska ambitioner, exempelvis (kan man anta av vad som komma skulle) att besitta samma riksledande post som den hans farfars farfar en gång innehaft.
Nåja. Denne politiker fick min mamma till bordet.

Vid någon punkt under kvällen flöt samtalet in på ämnet vegetarianism (det torde ha varit på grund av att värdparets dotter nyligen vigt sig till denna livsåskådning. Eller nått.) och vilka maträtter som man enligt denna gastronomiska övertygelse får respektive inte får inmundiga.
Ägg till exempel.
Den här politikern som min mamma hade till bordet argumenterade att man som övertygad vegetarian ("övertygiterian"?) ju inte torde kunna äta ägg; ett hönsägg av den typen vi (ickevegetarianer respektive äggätande vegetarianer) äter då och då är ju nämligen ett påbörjat liv, eftersom det befruktats.    
 – Åh, stackars tupp!, tänkte jag då, men jag bet mig i läppen för att inte säga det, berättar min mamma* och tillägger:
– Men nu ångrar jag att jag inte sa det.
I stället hade hon, artig som hon är (eller i alla fall var då), hållit käften, precis som de andra i samtalet. Att, som hustru till den nytillsatta försvarsdirektören käfta emot en ansedd riksdagstomte och därtill sätta honom på plats** föll sig liksom inte riktigt hövligt i sammanhanget. Därtill fick mamma uppfattningen att den här tjommen var av den excellenta typ som inte gillade när någon sa emot honom, och definitivt inte att någon påstod (särskilt med rätta) att han hade fel, enär han i synnerhet (i min mammas uppfattning) var av den typen som (i sin egen uppfattning) helt enkelt inte kunde ha fel.


Den här anekdoten berättade min mamma för mig för något år sedan, apropå ett nyhetsinslag. Det hade någonting med ett par fängslade journalister att göra. Och något oljebolag, eller hur det nu var…
Vad min ömma moder har för åsikter om den här politikern behöver man väl kanske inte gå in på/förtydliga närmare (och vad jag själv tycker och tänker om honom, om något alls, låter jag, i vanlig ordning, vara fullständigt osagt).

Nåväl. Jordbruksminister blev han i alla fall aldrig den där politikern (ja, han har i alla fall inte blivit det ännu. Men väl en massa annat). Det ska vi nog vara glada för.
I synnerhet tuppen.


* Min mamma hade, som den enda i sin klass, stora A i betyg i ämnet hönsskötsel på Lantmannaskolan. (Hur många av er kan säga det, va? Va??!) Hon visste således vad hon talade om.

** Ja, för alla som nu inte hade stora A i hönsskötsel, eller ens ett grundläggande sunt förnuft gällande fågelbiologi och livsmedelsteknik, kan alltså förtydligas att de ägg vi har i våra koppar så här års, och här och var i våra maträtter övrig tid på året (såvida vi inte är av den typ av vegetarianer som inte äter ens ägg) alltså inte är befruktade. Alltså. Hade de varit det så hade det mycket riktigt varit väldigt synd om de stackars tuppar som sannolikt skulle ha drabbats av total sexuell utmattning inom loppet av blott ett par dagar på jobbet i äggfabriken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar