Den typiska invandraren

Sitter och läser Gellert Tamas tacknämligt klargörarande text i dagens DN om den strukturella rasismen som – ja – genomsyrar vårt lilla land. Väldigt läsvärd. (Seriöst, läs den!)
Han berör bland annat hur denna rasism fött den fullständigt urluftentagna uppfattningen om en inskränkt yttrandefrihet som jag tjötade av i gårdagens blogginlägg. Det som i Tamas text emellertid mest kickade igång mitt minne var redogörelsen för begreppet "invandrare", hur det så gott som alltid används i negativa sammanhang och, även när det inte gör det, alltid gör en vi-och-dem-indelning som, lika idiotiskt hittepåigt, tjångar ytterligare en häftklammer till SD-kampanjaffischen.
Och det som detta fick mig att minnas var en av de artiklar jag är mest glad att jag gjort. Inte stoltast, direkt – själva grundpremissen, ett statistiskt resultat, kan jag inte ta åt mig äran av, och själva arbetsförfarandet var ganska busenkelt – men väl glad. Det var några år sen nu, när jag jobbade på Sydöstran i Karlskrona, så detaljerna har säkert förändras en liten gnutta sedan dess, men det skulle förvåna mig om summan av dess kardemumma skiljer sig särskilt mycket idag.

Knäcket grundade sig i en undersökning som kommit fram till vem/hur den genonomsnittliga invandraren i Sverige var, och vi kom fram till att hen skulle väl säkert kunna gå att hitta i Karlskrona. Vilket vi så klart kunde, utan några större problem.
Jag hade sedan ett väldigt glatt och trevligt samtal med den 28-åriga norskan Unni. Hon berättade att hon trivdes bra i såväl Sverige som Karlskrona, och att hon aldrig känt sig som annat än varmt välkomnad i sin nya lilla hemstad – trots att hon i alla avseenden var den typiska invandraren och därtill i den sverigedemokratiska högborgen Karlskrona. Hon hade inte ens haft några problem att få jobb! (Även om hon för tillfället åtnjöt det svenskt skattefinansierade skyddsnätet och glassade omkring genom sin mammaledighet (den varmt leende lilla trevliga parasiten!).

❦

  
Nu ska jag så klart inte sammanfatta mitt minne av den där artikeln med att "det var trevligt att för en gångs skull skriva en positiv artikel om en invandrare". Det positiva var ju så klart att kanske lyckas öppna någon läsares ögon för det faktum att gemene association utifrån ordet "invandrare" allsomoftast är påtagligt uppånervänd.
Och tack och lov hade jag under min reportertid på tidningen många andra möjligheter att göra positiva nyheter (och helt vanliga jävla artiklar) även om "invandrare" av de färger och former som stämmer mer överens med den där felaktiga uppfattningen.