"…öh, vadåmenaråm, byta om från kill- till tjejkläder dåellörrr?"

Gymnasieskolan Södra latin i Stockholm har skapat ett "könsneutralt" omklädningsrum utöver de som redan finns för henne och honom.
Vilket, så klart, skapar rubriker. Och reaktioner.
Vi skriver om det. Aftonbladet skriver om det. DN skriver om det.
Och Kreti fattar inte. Pleti fattar inte. Blondinbella fattar inte. Svenne Banan fattar inte. Den här koncist kommenterande muntergöken fattar inte:

Och, jag ska vara ärlig, jag fattar inte heller.


…men jag tror det är just det som är grejen; det kan kanske te sig motsägelsefullt och tankekullerbyttigt, men just det faktum att vi "vanliga" människor, vi som inte har några större problem att instinktivt veta vilket omklädningsrum vi ska till, inte fattar – även om vi skulle vilja – visar att det här nog trots allt fyller ett faktiskt behov (alltså ett utöver någon hypotetisk "PK-trams"-kvot som en massa toleransutmanade tomtar så klart genast började bjäbba om).
Vi kan helt enkelt inte sätta oss in i den situation som dessa "annorlunda" människor, som exempelvis transpersoner, lever i – och just därför behövs det fristäder (eller, om man så vill, omklädningsrum) från våra normer.

Klöddigt? Jo jag vet. Särskilt, kan jag tänka mig, för hen som har svårt att tänka i annat än svart och vitt. Och verkligen för hen som har svårt att köpa att verkligheten (den som fanns långt innan vi fick för oss att etikettera den med "svart" och "vitt" och sånt, och som alltjämt finns, oavsett hur vi etiketterar den) ibland rentav kan vara helt jävla motsägelsefull (och därmed svår att förstå). 
Men ingen har sagt att det här är ett enkelt ämne…

❦

  
Jag fattar exempelvis inte hur den här idén med det könsneutrala omklädningsrummet ska kunna fortleva utan att stöta på patrull. Jag kan måla upp otäcka scenaria då hela grejen backlashar som fan och det könsneutrala omklädningsrummet blir en skottglugg i stället för en fristad för dem som vill använda det.
Men mitt oförstående här grundas på min egen bild av en gymnasieskola, en bild grundad på mina egna minnen, från min tid på Hedenhösgymnasiet. Och där fanns ju inga transpersoner! Ellervaffan, det gjorde det säkert, men det hade vi "vanliga", av hormonförvirring inskränkta, honor och hanar ingen aning om, ity det ordet var för oss främmande (och det är ju först när något har ett namn/ord som det finns. Fråga Gud). Hade det mitt i den världsbilden dykt upp ett könsneutralt omklädningsrum från ingenstans så skulle det nog inte höjas månget förvånat ögonbryn om ombytet för dess första gäst visade sig utgöras av en liksäck av moderiktigt homofobsnitt.

Sedan min gymnasietid på 1800-talet (det vill säga 1900-talet) har det hänt väldigt mycket i den allmänna toleransens utveckling. Uppenbarligen. Och på Södra latin finns det inte bara transpersoner utan även en atmosfär där dessa respekteras – och ges utrymme.
Det är ju faktiskt alldeles fantastiskt glädjande!


Här har alltså Södra latin fattat något som ack så många, både äldre och "visare", kategoriskt vägrar att fatta: Att förlika sig med det faktum att det finns saker man inte förstår, ja kanske inte ens kan förstå, är nog ett viktigt steg i att respektera andra människor och alla olikheter dem/oss emellan. 
Det är faktiskt okej att inte förstå – men det betyder inte att oförstånd är okej. (Beklagar om jag åsamkar någon lite semantisk huvudbry här. Svälj ett par motsägelser och vila dig en stund så ska du se att det går över!) Nej, när vi inte förstår, eller inte ens kan förstå, då är det så ruskigt mycket mer produktivt, gott och medmänskligt att bemöta det där obegripliga – så länge det inte är något som kommer någon annan till skada – med respekt i stället för att fortsätta dunka huvet i väggen och avfärda det som fel.

…och i den respektens namn ser jag verkligen ingen anledning att Blondinbella-ryta så länge de som känner sig säkra i sin konventionellt man/kvinna-indelade omklädningsrumsdistinktioner har tydligt utmärkta ställen där de kan byta om bland könsfränder, eller för den delen möjligheten att klä sig i hur jävla mycket rosa eller blått som helst för att klargöra vad hen har mellan bena.