Estelle-koden: Bernadotterns mörkaste hemlighet

Jag vet hur det hela hänger ihop. Alltihopa. Allt det här med prinsessan och hennes namn.
Så låt mig gå fullkomligt DaVinci-kod på era ärschlen och förtälja den gastkramande historien, en berättelse om kungar och prinsessor, om blod och hemligheter, om makt och bokstäver – om en konspiration för kung och fosterland…

* * *

ESTELLE-KODEN
– Bernadotterns mörkaste hemlighet –

–––– P R O L O G –––––

Det är nådens år 2012, Anno Domini. Nyheterna på tv, i radio och på tidningarnas webbplatser exploderar i ett enda namn: Estelle.
Explosionens tryckvågor får twitter och facebok att skaka av åsikter. "Jättefint" säger några. "Fy bubblan va vedervärdigt fult!" briserar andra. Ett och annat geni (eller typ fjärtitolvton tusen stycken) klurar sig till och med hela vägen till insikten att namnet påminner väldigt mycket om ett visst chipsfabrikat.

Någonstans i samma stad som den nya kungligheten just påbörjat sina andetag sitter en man – en journalist, fritidssymboltolkare, tvångsordvrängare och fullständig jävla knäppgök – och bevittnar händelsernas utveckling på ett påfrestande pretentiöst metaplan. Han hade själv redan natten innan namnet skulle tillkännages funderat kring den sprojlans nya sessans tillmäle och även berört den hypotetiska kopplingen till det sedermera frekvent uppryckta chipsfrabrikatsnamnet.
Låt oss kalla mannen Gren. Kjell Gren.

"Alla bara konstaterar att namnet nu finns, de tycker bu eller bä om det, men ingen frågar sig varför namnet finns", mumlar han buttert för sig själv. "Varför just Estelle?"
Han kan inte släppa frågan.
"Folk bara tycker och tycker. Tycker och tror. Men ingen vet. Lite precis som det där med Gud", tänker han bittert och naglar fast blicken i bokstäverna på pappret framför honom: ESTELLE BERNADOTTE.
"Det måste finnas en anledning!"

Plötsligt börjar bokstäverna dansa, först i spastiska krumbukter, likt en drös påtända technotomtar under strobotajm på ett epeleptikerdisco, sedan mer och mer organiserat, med en stadigt ökande grad av grace, tills de flyter fram i en oklanderligt exekverad wienervals av fullständig klarhet.
En klarhet som visar vägen: när man skärskådar namnet ESTELLE BERNADOTTE klarnar sakta men säkert en myriad av anagram, alla pekandes på en sanning vitt skild från den som kan läsas på tidningarnas sidor och på Bernadottarnas ansikten och läppar.

Kjell skuttar upp och utbrister i sin ensamhet:
"Ta mig bövlarns! Estelle Bernadotte! Det FINNS en anledning! Eller en hel drös, faktiskt…"

Han kastar sig tillbaka mot blocket och pennan på skrivbordet och klottrar frenetiskt ner bokstäverna igen, i en ny kombo:

TES: E EN LABDOTTER, EL.?

Han kliar sig i skägget och vrider tillbaka minnet nästan två år. Till sommaren 2010…

* * *

(Stay tuned för den rafflande upptakten i Kapitel 1: "Tronföljden måste säkras")

----
Disclaimer:
This whole mess is purely a work of fiction. Any similarity to any real person, living or dead, or to actual events is purely coincidental.