Jaja, det bidde ju aldrig riktigt av att jag sammanställde min årets-bästa-film-lista ordentligt när 20011 blev 2012. Men va fasen, listan fanns ju ändå där i mitt bakhuvud, så nu när det är dags för Oscarsgala är det väl lika bra att pytsar ut den.
Och jo, jag tittar på mycket film. Inte tillräckligt för att göra en riktigt rättvis förteckning över det gånga årets utbud – jag har exempelvis varit dålig på att glutta på svenska 2011-rullar, så det är ju inte omöjligt att tänka sig att exempelvis "Play" och "Apflickorna" hade kunnat klättra upp ganska högt på den här listan… om jag bara hade sett dem. Och en del av filmerna nedan är verkligen inte något nämnvärt snäpp över "meh". Men ändå… okej.
Jag tänker inte babbla på en massa om alla filmerna, då det positiva i min upplevelse alltsomoftast överensstämmer ganska bra med gängse god kritik av filmerna. Men här och var är några ord på sin plats.
---
77. The Green Hornet
76. The Rite
75. Bad Teacher
74. Something Borrowed
73. Hall Pass
72. The Resident
71. Hop
---
70. Sucker Punch
69. Rio
68. Wake Wood
67. Dylan Dog: Dead of Night
66. The Smurfs
65. Water for Elephants
64. Rango
63. Captain America: The First Avenger
62. Your Highness
61. Cedar Rapids
---
60. Love Birds
59. Cars 2
58. That's What I Am
57. Hall Pass
56. The Lincoln Lawyer
55. The Change-up
54. Flypaper
53. Paul
52. Thor
51. Horrible Bosses
---
50. Unknown
49. 30 Minutes or Less
48. Bobby Fischer Against the World
47. Our Idiot Brother
46. Red State
45. Terri
44. Dream House
43. The Beaver
42. Attack the Block
41. Take Me Home Tonight
---
40. X-Men First Class
39. The Art of Getting By
38. Super 8
37. Conan O'Brien Can't Stop
36. Source Code
=Philip K. Dick's "Groundhog Day".
35. The Black Power Mixtape 1967-1975.
34. Hanna
Saoirse Ronan. !.
33. Moneyball
32. Jane Eyre
Ett riktigt gripande, snyggt och någonstans nyskapande kostymdrama… who knew.
31. Rise of the Planet of the Apes
Betydligt bättre än jag hade kunnat ana.
---
30. The Adjustment Bureau
Lite besviken, faktiskt. Men då är ju å andra sidan mina förväntningar när det vankas Philip K. Dick-filmatiseringar snäppet över skyhöga.
29. Midnight in Paris
Woddy Allen i god form. Trevligt. (Dock lite överskattad).
28. The Guard
Trevligt nytt tag om buddy-cop-genren.
27. The Innkeepers
26. Perfect Sense
25. Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 2
24. Melancholia
23. The Future
Inte ens i närheten av höjden hos "You, Me and Everyone We Know", men en Miranda July en bra bit ifrån sitt bästa är ändå bättre än det mesta.
22. Anonymous
Spännande och faktiskt ganska övertygande i sin presentation av en alternativ historietolkning.
21. Pina
---
20. The Ides of March
19. Contagion
18. Bridesmaids
17. No Strings Attached
Underskattad och orättvist bespottad romcom som egentligen är charmig i sin förhållandevis raka och okonstlade framtoning.
16. The Help
15. The Girl with the Dragon Tattoo
Väldigt lik sin svenska förlaga på många sätt, och den är ju faktiskt inte så pjåkig. Och David Finchers visuella estetik är lika mäktig som alltid och funkar bra till just den här filmen. Och de svenskbrytande engelsktalarna? Förvånansvärt ostöriga. Svenskheten och amerikanskheten smälter ihop riktigt bra, och Rooney Mara är grym.
14. 50/50
13. La piel que habito
12. One Day
11. Crazy Stupid Love
---
10. Carnage
Det slutna rummets teaterdramatiska komik, djärvt ballanserande på gränsen till smäll-i-dörr-fars i händerna på Roman Polanski. Kan det verkligen funka? Jo, faktiskt. Mycket tack vare makalöst skickligt skådespeleri.
9. Tyrannosaur
Grittig engelsk socialrealistisk misär. Som man ju kunde ana när Shane Meadows-gunstlingen Paddy Considine begick regidebut. Börjar med att huvudpersonen, i alkoholrusigt svartsynt uppgivenhet tappar fattningarna och sparkar ihjäl sin älskade hund. Jepp, där liger den ribban.
8. Tinker Tailor Soldier Spy
7. The Tree of Life
Snygg? Jomen.
6. We Need to Talk About Kevin
I don't. Se den i stället.
5. The Woman
Faktiskt ganska ruskig skräckis (vilket är ovanligt nuförtiden). Mycket för att den är väldigt komplex. Vilket torde bevisas av att vissa kritiker har hävdat att den är misogynistisk. Ett påstående som är ungefär lika logiskt som att påstå att "American History X" är en vit makt-rulle, att "Plutonen" förespråkar krig eller att budskapet i "Titanic" är hur fantastiskt det är att dränka massa människor. Nope, det här är fanimig en av de starkast feministiska filmer jag har sett.
4. The Descendants
3. The Artist
Trots alla hyllningar var jag skeptisk. Invändningen så klart att jag skulle tycka den var alldeles för "gimmicky", att den skulle vara påfrestande uppenbar i sitt metaperspektiv och därmed pretentiöst egnaryggendunkande i sin hyllning till (och/eller kritik av) filmbranschen.
Den är mycket riktigt väldigt uppenbar i sitt metaperspektiv – det är liksom en grundförutsättning för hela filmen – men det blir aldrig påfrestande eller pretentiöst. Bara kärleksfullt och underhållande. Och för att fixa den bedriften krävs att metaläget är intelligent, att skådespeleriet är fantastiskt och att bilderna och klippen oklanderliga. Liksom dialogen – jo, faktist. Att allt görs med yttersta värme och respekt. Vilket det alltså gör. Wiff pleafför.
2. Drive
Det känns som att det grova våldet, Ryan Gosslings ordlöst karga coolhet och den 80-talsflörtande musiken (och grafiken) är de faktorer som alltid lyfts fram som avgörande argument i omdömen av filmen. Både från de som tyckte den var fantastisk och från dem som tyckte den var usel (jag har nog faktiskt inte stött på någon med ett likgiltigt omdöme någonstans mellan dessa båda poler). Hyllarna tycker våldets grovhet, Gosslings coolhhet och musiken retrovibbar ger filmen dess karaktär; dissarna tycker dessa aspekterer är irriterande överdrivna.
Men jag tycker att typ alla missar nåt här. Jag håller nämligen med dissarna i deras analys av våldet, coolheten och retroflörten. Men jag håller med hyllarna om att det är en fantastisk film. Den alldeles lagoma (det vill säga pyttelilla) graden av överdrift i våldet, coolheten och retrofernissan är nämligen inte det som gör filmen fantastiskt, men den är avgörande för de kvalitéer som faktiskt gör den fantastisk: lugnet, sårbarheten och anspråkslösheten. Våldet, coolheten och ytan behövs som motpol, men det är i
Filmens bästa scen: Ryan Gosslings och Carrey Mulligans karaktärer står i ett kök. De säger knappt något alls. Hon ger honom ett glas kranvatten.
That's it. Briljant.
1. Martha Marcy May Marlene
Obehagligt oviss och oerhört månglagrad utan att bli rörig eller påträngande i någon uttalad vilja att förbrylla. Sparsmakad men stark. Och Elisabeth Olsen. Goddamn! Vem hade kunnat ana att Michelle Tanners lillasyrra skulle kunna bli en så seriöst övertygande och tittargripande skådespelare?!
____________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar