Ett blogginlägg. Precis som så många av mina blogginlägg en mutation av en argumentation jag dristats att utveckla/inveckla i en kommentarstråd på facebook.
Den här gången låter jag emellertid bli att förädla om mina kommentarer till ett blogginlägg, utan kör hela kommentarstråden i sin helhet, med allt jag och mina kloka kollegor tillförde. (Namn på kommentatorer har emellertid förkortats eller tagits bort, eftersom de inte valt att förflytta sina ord utanför facebook och till detta blogginlägg, varför de bör få vara anonyma).
Så här kommer diskussionen, för att fler än mina facebookvänner ska kunna få ta del av den (samt för att jag på detta sätt vill arkivera mina tankar i en något mer varaktigt väv än en ena liten facebooktråd. Men mest för att jag är en självgod, narcissistisk jävel som älskar att se mina egna fantastiska (nåja) ord till allmän beskådan).
Here we go:
––––
[Den ursprungliga statusuppdateringen]
Håkan Kjellgren [jag]: Kan vi inte bara en gång för alla konstatera att (vi anser att) Per Ström är en jävla idiot, för att sedan låta den kistspiken förbli islagen och aldrig ge hans förvridna verklighetsbild svängrum igen?
E [journalist] och A [journalist] gillar detta.
––––
Jag: …för hur mycket han än, som det troll han är, spricker i solljuset, låter vi ju honom av någon anledning stå kvar, sprucken och dan, i vägen för all vett och sans och humanistisk utveckling. Jag tycker vi en gång för alla tar och blåser omkull honom, ser sprickorna rämna till en hög sprucket trolldamm, borstar undan den och går vidare.
––––
A [journalist]: Jag är med! Men hur gör vi då!?
––––
Jag: Exakt så. Per who?
––––
P [journalist]: JAAAAAAAA!
––––
J [journalist]: Det ser ju lite mindre bra ut när det är två journalister som skriver det. Just sayin.
––––
P: @J: Tre. Men varför då?
––––
A: Varför då?
––––
J: För att det låter lite som att det vore önskvärt av media att städa bort vissa åsikter bara för att man inte gillar dem.
––––
A: Hm. Ja. Kanske. Eller jag vill inte städa bort alla åsikter som inte stämmer överens med mina. Bara de allra mest idiotiska. Många människor som tänker annorlunda, som har andra politiska åsikter än vad jag har kan jag respektera och lyssna på. Men han tillhör inte en av dem. Nån måtta för det ju vara. Det finns ju vettigare personer som kan ifrågasätta olika feministiska idéer eller ståndpunkter som man kan lyssna på. Men människor som helt och hållet ifrågasätter kvinnor (som grupp) underordnade position i samhället (i förhållande till män) har jag svårt att ta på allvar.
––––
J: Jag tycker att alla har rätt att säga sin mening (så länge den inte bryter mot lagen åtminstone), annars blir det ett bra trångt debattklimat och bra många små arga "extremistgrupper" som aldrig får sina åsikter ifrågasatta. Jag tycker snarare att ju mindre efterfrågan på en viss åsikt, desto större anledning att publicera den. Och, om jag får drista mig till en märklig liknelse, om t ex Marcus Birro plötsligt skulle skriva världens bästa krönika så är det fortfarande världens bästa krönika trots att Marcus Birro har skrivit den, men Marcus Birro kommer fortfarande att vara en självupptagen dåre.
––––
A: Nej alltså det är klart att alla har rätt att säga sin mening, men det behöver ju inte betyda att alla andra ska hjälpa till att basunera ut den. Sen var väl statusuppdateringen och våra peppande kommentarer först och främst ett sätt att uttrycka hur otroligt dumma, irriterande, provocerande, idiotiska, knäppa, störiga och vidriga åsikter vi tycker att Pär Ström har... Vadå, har Pär Ström skrivit en bra krönika?
––––
Jag [efter att ha varit frånvarande i ett par timmar, nyvaken efter en mer eller mindre ofrivillig eftermiddags-/kvällslur]: Den tanken hade jag med mig när jag först skrev statusen, vilket jag alltid har när jag uttrycker mig i offentliga sammanhang (vilket detta ju är i någon mån) – men det jag försökte säga var varken att man ska kväsa oliktänkande eller för den delen att Per Ström inte får tycka vad han vill. Att jag tycker han är en idiot står jag för, som såväl humanist som kritisk tänkare (vilka är två av grundpelarna i alla fall i min journalism). Men han får tycka vad han vill och säga vad han vill. Min kritik var mot massmedia, som gång efter annan låter honom göra sin röst hörd, trots att hans åsikter redan hörts många gånger och tokigheterna i hans åsikter dekonstruerats sönder och samman. Som sagt: han har fått vara i solljuset ordentligt, trollet är sprucket. Kritiken var mot media som ger honom utrymme, inte för att låta olika sidor komma till tals utan för att skapa klös och gnäll och irritation och ilska (och därmed korkad debatt och läsar-/tittarsiffror. Och att sålla bort idioter gör vi i media hela tiden, eller hur, […]?
––––
Jag: För övrigt tycker jag i vissa fall Birro är skitbra, i andra en fullständig iddi.
––––
Jag [nu i full rant mode]: Just idag handlade ju om Ströms svar till Maria Sveland i dagens DN. Vilket redan i första meningen, där han skriver att Sveland gick till angrepp mot honom i en helsidesartikel, spricker. (I sak har han förvisso rätt; hon gick till angrepp, det var i en artikel, artikeln var på en helsida (eller egentligen två halvsidor) – men angreppet mot honom var bara en liten passus i ett sammanhang). Att han fick gå i svaromål var i det här fallet en korrekt publicistisk bedömning, eftersom Sveland hade kallat honom för extremist, vilket är ett ganska hårt och kategoriskt ord. Hon borde i stället, om hon nu var tvungen att nämna honom vid namn över huvud taget, ha skrivit att hennes personliga åsikt om Per Ström var att han är är ett pucko, samt möjligtvis pekat på ett par punkter där hans argumentation brister. Inget svar nödvändigt. Som sagt: kritiken här är mot dem som agerar megafon åt Per Ström, vilket är en annan sak än att låta honom stå och gala för fulla muggar i uttrycksfrihetens namn. Och i det här fallet var felet mest Maria Svelands. Tyvärr; det solkade en i övrigt klok och viktig text något.
––––
Jag [uppar rant-graden]: Märk väl för övrigt att jag poängterade (i en parentes, förvisso, men dess syfte var mer en understrykning) att det här var min/vår åsikt, inte en objektiv sanning (eftersom vetenskapen (ännu) inte lyckats isolera idiotgenen, än mindre bevisat att Per Ström bär på den).
De/vi som inte tycker som Per Ström har liksom inga mer sakliga argument att rikta mot honom; De/vi har sagt sitt/vårt, och han har sagt sitt – likväl väljer många att lyfta fram honom i debatten, mest bara för att kunna förminska honom och hans argument än en gång och känna sig smarta på kuppen, Dinner for Schmucks-style. Samtidigt som hans konstiga världssyn dekonstrueras gång på gång, vilket i sig är bra, riskerar det bli (blir det) en backlash, då det faktum att man plockar in honom i debatten (eller skapar en debatt kring honom) gång på gång låter påskina att hans argument och åsikter är valida, vilket de därigenom blir i alltför många mediakonsumenters omedvetna synsätt. Folk med för suddig blick för att se att trollet egentligen är helt sönderkrackelerat; de ser bara att trollet står där, mitt i vägen, och tar plats. Och drar slutsatsen att det betyder något.
Media/vi har ett publicistiskt ansvar att låta Pär Ström komma till tals då kritik riktas mot honom, eller då en diametralt motsatt polemiskt åsikts lyfts fram. Men vi har ett (minst) lika stort publicistiskt (humanistiskt) ansvar att, när han har sagt sitt och hans åsikter smulats sönder, säga "Tack Per för din syn på saken. Ska vi ringa en taxi åt dig? Här är Pererik med vädret."
Spiken är islagen i kistan. Låt den sitta.
(Och jo, jag noterar ironin i att jag här ägnar en massa utrymme åt att yla om att vi inte ska ge ge Per Ström massa utrymme, men jag utgår från att ni ser skillnaden mellan att ge utrymme åt hans åsikter och att ge utrymme till en metanivå om det debattklimat där hans åsikter ges utrymme).
––––
Jag [sansar mig något]: Ber om ursäkt för min rantighet. Här kommer en gullig kanin som plåster på såren:
––––
J [nu också lite skönt rantig]: Fast jag håller inte med. Om man automatiskt dömer ut en debattartikel för att man vet med sig att man inte gillar skribenten så är det ju inte per definition åsikten du ogillar utan skribenten, alltså guilt by association. "Den där tjommen brukar skriva idioti, alltså utgår jag ifrån att allt hen skriver är idiotiskt". Så är det ju sällan. Även om Maria Sveland, i de flesta normala människors hjärnor, är en betydligt relevantare debattör än Pär Ström betyder ju inte att inte Maria Sveland också har en del extrema åsikter och/eller att allt Pär Ström skriver är sinnessjukt.
Ett intressant exempel nyligen är diskussionen om "Kvinnor och barn först", där jag är övertygad om att debattens inriktning berodde på vem som startade debatten. Funderar man på saken så torde man bland annat ponera att det är en gammal sedvänja från 1860-talet som mer eller mindre likställer kvinnor med barn, de är hjälplösa och handfallna när skiten träffar fläkten – en synnerligen otidsenlig och rentav kvinnofientlig sjötradition i de flestas ögon, föreställer jag mig i alla fall, men om det är Pär Ström som påpekar det blir det, nästan per automatik, helt rätt och naturligt.
@A: Om man har bestämt sig för att inte bry sig om vad han skriver så får man ju aldrig veta det, eller hur? Och poängen med liknelser är ju inte att sitta med facit, utan att säga många omständliga saker på ett kortfattat sätt genom att låta läsaren fundera på dem själv.
Och nej, jag tycker inte att Pär Ström är klok, men jag tycker inte heller att man automatiskt ska avfärda debattörer bara för att man i vanliga fall inte delar deras världsbild.
––––
Jag [full-on rantgasm]: Vet inte alls var jag påstått att man automatiskt ska döma ut en debattartikel grundat på vem skribenten är – det menar jag att man definitivt INTE ska göra, oavsett om den är skriven av Pär Ström, Maria Sveland, Bengt Olsson, Marcus Birro, Alexander Bard, Astrid Lindgren, Jimmie Åkesson, Carola eller Hin Håle själv (Bengt Palmers).
Tvärt om – en relevant åsikt är en relevant åsikt, oavsett vem som har den och vad man tycker om vederbörande (eller ens om åsikten; "relevant" betyder inte nödvändigtvis bra/överensstämmande med egna åsikten). Och detsamma gäller, från andra hållet, irrelevant eller illa underbygd åsikt. Jag vill här gärna som exempel lyfta fram att jag alldeles nyss kritiserade Maria Svelands sätt att prata om extremister, trots att hon ju är den som ni säkert skulle ställa på min planhalva om debatten tvunget skulle behöva delas av med ett tennisnät.
Ett annat exempel, från andra infallsvinkeln, är då jag för inte så länge sedan (få se nu, när var det? hmmm… jo, tidigare idag!) här på facebook lyfte fram en åsikt (och till och med omnämnde den – i all min subjektiva åsikt – som "klok") från… (wait for it…*trumvirrrrrrrvellllll*…) KISSIE (!). Vilket jag så att säga (för att inte säga att hon och hennes världsbild gör mig illamående) inte, då jag borstade tänderna i morse, kunde föreställa mig skulle komma att hända.
Jag kan vidare påpeka (att jag tycker att) Per Ström exempelvis har helt rätt när han påpekar att det finns hatare även bland feminister, liksom att "guilt by association" är en idiotisk argumentationsform. Etc, med mera, osv, yadayadayada…
Och den där kvinnor-och-barn-debatten har jag inte sagt ett knyst om – och skälet till det är att jag, precis som du J, i någon mån (men långt ifrån alla månar) faktiskt håller med Per Ström & Co (i just de aspekter du lyfter fram). Skulle jag flikat in det i debatten så skulle garanterat en hel drös av åsiktare som kedjat fast sig vid baslinjen av anti-Ström-planhalvan, helt galet, anklaga mig för att vara pro-Ström.
Jag tror att vi (som vanligt) egentligen är ganska överens här, J. Det är ju faktiskt balansen jag vill åt – att, i princip, Per Ström ska få komma till tals när han har något vettigt/relevant att säga i stället för att gång efter annan plockas in i debatten bara för att det blir "bra tv" eller enkom för att man vill nöjespissa på honom för att huvuddragen i hans åsikter, ur argumentationsdekonstruktiv synvinkel, är så extrema (märk väl, jag kallar honom här inte extremist, även om jag skulle kunna) och lätta att krackelera.
Det är just det hyperpolemiserandet jag är emot; min gamla vanliga käpphäst – att människans benägenhet att se allting i svartvitt är typ roten till all världens ondska, eftersom verkligheten i själva verket är uppbyggd av nyanser, inte av svart och vitt.
Och eftersom människan har den benägenheten är det lätt hänt att en mindre nyanserad tänkare omedvetet känner tvånget att välja sida, och då – exempelvis på grund av att de håller med om att kvinnor-och-barn-först-tänket rimmar illa med feminismens utgångspunkter, eller att det finns hatare även bland feminister – sväljer ALLT Per Ström har att säga
Åter igen – min kritik här är inte mot Per Ström, utan tvärtemot mot många av hans kritiker (vilket alltså inte på något sätt betyder att jag står på Per Ströms sida; den Dubyah-argumentatoriska slutsatsen vore ett lika tragiskt som svart-vitt (och, i linje med typ allt jag argumenterar här, alldeles för vanligt förekommande) felslut). Och många av dessa kritiker står på på vad som av tennisdomaren definitivt skulle kallas för min planhalva; tyckare som jag i sak håller med fullständigt, och som jag i sak anser vara mycket kloka, men som (antagligen oftast av ilskans röttseende misstag, men i vissa fall säkert av ren spefullhet) stundom/alltför ofta drar fram Pär Ström och hans puckoismer på facebook, på twitter, i bloggar och debattartiklar bara för att pissa blod på honom/dem.
Per Ström är, med andra ord, ett för lätt offer, och som offer får han sympatier som han, i min mening, vare sig bör eller borde få. (Fan också, det gick ju att säga på ett kortare sätt, trots allt).
Att jag sedan HAR massa kritik (med argument) att rikta mot Per Ström (och, ja, jag tycker, i mitt subjektiva skrymsle, att karln är en idiot) är en helt annan grej – och den tror jag inte att någon egentligen vill att jag rantar vidare med här; jag har rantat nog, och de kritiska argumenten mot honom är många och redan ibultade tillräckligt. De behöver – som sagt – inte att jag drar ur kistspiken bara för att få banka i den igen.
––––
Jag [spolar tillbaka lite]: Hmmm… vi (jag) har här nog debatterat iväg en bra bit ifrån det du ursprungligen ifrågasatte, J; huruvida det är lämpligt att journalister, som ska vara objektiva och inte låta sin trovärdighet riskera potentiell sönderslagning från attackerande anklagelser om partiskhet, harsplar ur sig att man tycker att Pär Ström är en idiot.
Och det är ett väldigt viktigt och klokt ifrågasättande. Och ett jag kan/vill besvara med;
A: humanismen ligger till grund för journalismen, och möjliggör därför ett visst mått av subjektivitet utan att (nödvändigtvis) störa objektiviteten, så länge som man…
B: …, på humanistiska grunder, kan argumentera för det subjektiva påpekandet.
Vilket är det jag här ovan fått möjligheten att göra, tack vare J:s kloka ifrågasättande.
Så jag tackar och bockar och visar min uppskattning för de trogna Håkan-rantar-läsare som orkat hela vägen hit (samt ber återigen om ursäkt för detta rantande) genom att visa ännu en bild på en gullig kanin:
––––
Jag [pratar vid det här laget uppenbarligen bara med mig själv]: Jomen. Och hur tillbringar ni er fredagskväll?
––––
Jag [igen!]: Åh, bara en grej till, bara för att den är så bra:
De mest briljanta orden i Per Ström-debatten yppades idag på redaktionen. Jag ska inte avslöja av vem, men kan påpeka att det var av en redaktionsmedlem som inte finns på facebook.
Såhärlunda talade Zarathustra:
Inte nog med att han är en jävla idiot, han är ju så jävla ful också! Se på honom! Han ser ju för fan inte klok ut! Vilket han ju alltså inte heller är. Fast det kan kanske hända att jag tycker att han är så jävla ful bara för att han är en sån jävla idiot. Fast hade han haft bra åsikter så hade han nog ändå inte sett ut så där. Då hade han säkert haft ett coolt skägg eller nåt…
…och NU är kistspiken tillbörligt ispikad!
––––
J: Men gode gud, Håkan. Jag orkar inte läsa allt det där en fredagskväll!
– fin –
PS: Jag vill påpeka att jag egentligen inte på något sätt tycker eller tror att Bengt Palmers är Djävulen. Jag vet faktiskt inte varför jag skrev det. Han är säkert en hyvens prick, Bengt.
Underbar inblick i journalistikens monokultur.
SvaraRaderaJag vill förtydliga att jag inte vill insinuera att Håkan är Gud.
SvaraRaderaNej, det behöver ju inte insinueras.
Radera