Estelle-koden: Kapitel 1

ESTELLE-KODEN
– Bernadotterns mörkaste hemlighet –

*

("Jaha, vad är det här nu då?" undrar du. Eftersom du inte läst prologen. Men det är ju inte för sent att borsta upp vad det handlar om – prologen hittar du HÄR! Läs den och fortsätt sedan med kapitlet nedan!)

*

–––– K A P I T E L 1 –––––

– TRONFÖLJDEN MÅSTE SÄKRAS –

Det hände sig vid den här tiden att i den Knugliga Hufvudstaden hade en lika Knuglig Prinsessa ingått det äkta ståndet. Förvisso med en inte fullt så Knuglig hjon från obygden, men ändå – maken tycktes vara en reko filur och undersåtarna i Svea Rike kunde äntligen andas ut och klamra sig fast vid förhoppningen att nu skulle det idkas gudfruktigt kuttrasju så det stod härliga till i slottslängorna, och snart skulle det höras trippelitripp av små nya, tronföljdssäkrande, prins- eller prinsessfötter i dess gyllene hallar och salar.

Men.
Där fanns ett "men". Ett stort "MEN".
Den nyblivna prinsessgemålen, den stackars Folkprinsen Danne, led av en åkomma som bar det medicinska namnet njur-tjall och av någon alldeles väldigt vetenskaplig anledning påverkade hans kropps förmåga att producera de mikroskopiska så kallade "flytkuddar" och "grodfötter" som hos varje man behövs för hans simmare ska kunna ta sig fram utan att sjunka.
Vilket de hos Folkprinsen nu alltså inte riktigt kunde.

*

Den kungligt bröllopsyra sommaren var nästan slut. Ett dystert moln av oro låg över slottet. Det trängde sig in genom vädrande fönsterglipor och genom de av hovleveranserna nödgade öppningarna av slottets grindar och portar, det fortplantade sig genom tjänstefolkets frustande andetag vidare till knugafamiljens djupa suckar.

"Drottningen!", hördes en röst, en röst stark av frustration men samtidigt märkligt dämpad av ett uppgivet allvar. Rösten tillhörde den knugliga princessans pappa, Pappa Knugen. "Drottningen! Silly! Kom hit! Vi har ett problem!"

"Vat aer tet, min tjaera make, Hans Knügliga Höghet Pappa Kongen?" frågande Hennes Knugliga Höghet Drottningen genom ett stort leende, men med en blick som snarare förmedlade en oro som bara en moder kan känna, när hon skred in genom den stora dörren till Pappa Knugens gillestuga.
"Vad är det varje nygift par måste skaffa? Det som seden kräva?" kontrade Pappa Knugen sin knugliga hustru.
Drottningen lade (rent metaforiskt) pannan i djupa veck och såg efter en liten stund ut att upprätta ett Liljeholmens:
"ETT E EN BOSTAD, ELLER?"

"Nej, nej, nej, din gamla brasstoka! Det har vi ju redan fixat. De ska ju bo i slottet på Haga. Det har vi ju pratat om! Nej, jag syftar på ett barn. På den lilla illbatting som en vacker dag ska låta vårt fantastiska och av Gud välsignade blåa blod rinna vidare i täten av vårt stolta rike. På vårt barnbarn, Silly! Vårt barnbarn!!"
"Ah, men tet är inga proplem, min tjäere Pappa Kongen! Jak ber genazt vår hofleferantöer att schicka ett lass ostron und chockolad till vår lilla zezza och hennes boyfreund så kommer det säkert vara en tronarfvinge på faeg innan vi vet wortet auf!"
Hon var redan på väg med glatt fnittrande drottningtripp mot närmaste tjänstelur men hejdades abrupt av kungen som grep tag om hennes axlar:
"Men du förstår ju inte! Ostron och choklad hjälper inte! Det är njurarna, Silly! Njurarna! Dannes njurar! De gör att hans simmare inte kan simma! Fan, jag tror inte att de ens kan doppa huvet eller koka kaffe!" Pappa Knugens ord hade kastat sig från uppgivenhet till ilska, och från ilska till förtvivlan. Nu trängdes de med tårar. Han skakade. "Hans simmare har inte ens tagit Baddaren, Silly! Fattar du!"

Chocken slog Drottningen som en blixt och hon satte sig pladask på golvet, likt en bebis som just lärt sig gå bara för att lika snabbt glömma att hon just lärt sig gå.
Hon satt stilla med blicken dött och stelt stirrandes på tomma intet. Det var som om någon tryckt på fjärrkontrollens pausknappen och sedan inte fått playknappen att funka igen. Som om tiden hade stannat och fängslat knugaparet i ett vacuum.

Ett knak från taket bröt tillvaroparalyseringen. Filmen accellererade igång och drottningen sken upp i en blixt av insikt:
"Den gamla engelska tanten!"

* * *

(Stay tuned för den rafflande upptakten i Kapitel 2: "Den engelska tanten")

----
Disclaimer:
This whole mess is purely a work of fiction. Any similarity to any real person, living or dead, or to actual events is purely coincidental.